Aftonbladet – 19 mars 1833, sida 1

LJ eaätvikes: DET ENGELSKA UNDERHUSET. (forts. f. N:o 65.) D. 28 Febr. Ej mindre än sex petitioner inoåfvos, rörande indragning af Irlänska kyrkans egendom, och användande af dess iakomster till minskning af de tryckande taxorna. En ledamot, hvars namn Referenten icke hade kuvonat höra, yttrade sitt ogillande af den plundringsprincip, som uttalade sig i förenämde petitioner. Han ansåg Irländska kyrkan hafva lika mycken rättighet till dess egendom , som någon gentleman i England till sin (hör, hör!) Likväl hyste han den förtröstan, alt både Engelska och Irländska kyrkorna stodo på för säker grumd, för att kun pa skakas af hvad vind som blåste. Största delen af Dissenters hyliade Evgelska kyrkans lärosatser; åtskilnad ägde endast rum i form och ceremonier. Hvarföre ingåfvo de då petitioner, som åsyftade dess plundring? Hr ODwyer. Dessa argumenter hade för 30 eller 4o år sedan kanhända vunnit bifall. Han fästade husets uppmärksamhet på, att tionden genom en parlamentsakt hade blifvit öfverflyttad från det Katolska till det Protestantiska Presterskapet, och en dylik akt kunde ju nu lika lätt öfverflytta den från de nuvarande ägarne till andra bebot (hör, hör !). Äfven borde man erinra sig, att tiondetagarve i äldre tider hade vissa åligganden att uppfylla, hvarifrån de nuvarande vore befriade. Dertill hörde isynnerhet kyrkobyggnader och de fattigas underhåll. Han ville uppmana den värde ledamoten, som nyss yttrat sig, alt återföra kyrkoinkomsterna till deras ursprungliga bestämmelse, innan han talade om våldförande af egendomsrätten. Vidare tillstyrkte han Ministrarne tillen genomgripande kyrkoreform, om Irländska folket skulle finna sig belåtet. Om också åtta biskopsdömen af tio indroges, så vore delta ändå för litet. Sir JP. Petui hade för flere år sedan sagt, att två biskopar vore nog för Irland. För sin egen del trodde han, att till och med två vore för . många (hör, hör!), och derför kunde Ministrarne, utan att behöfsa frukta måora samvetsasd, gerna köra