elf författat både text och balletter. Hofkavaererne applådera , af respekt för den Kungliga nviolabiliteten, och Ankarström af vänskap ör Kungen 3 men den Parisiska publiken, om icke hade samma skäl att förtjusas, ef icke serdeles rörd häraf. Man ser den landsörvislte Gustaf Wasas dröm, Sveriges skyddsngel och en dans af grufarbetare nå ån DPalaria. Lyckligtvis afbrytes denna imbroglio af lustitie-Ministerns ankomst, som kommer alt vegära Gustafs underskrift på en landförvisningsdom emot en ryktbar Sibylla, Mamsell Arvidson, hvars boning är en mötesplats för alla nyhetslystne i staden. Gustaf är i begrepp att samtycka härtill, men hans vackra page, Osear (!) tar spåkäringen i försvar och sjunger två kuppletter, hvaraf man finner att Flickor som längta, Grefvinnor som trängta af hjerteqval besöka Sibyllan, som har ingålt pactum med sjelfva Lucifer. Man finner lätt, att när Gustaf får veta, att käringen är i förbund med Hin håle, så kan han ej mera landförvisa hevpne, utan beslutar i stället skämtande, ati förklädd besöka henne. (Här bifogar Författaren en historisk not om Gustafs täta besök hos Mamsell Arvidson.) a AO hn repetition af Gustaf sVasa, hvartill I ) Detta förslag emottages med acklamation. De sammansvurne lvckönska sig i synnerhet deråt, i hopp att det skall gifva dem ett önskadt tillfälle att utföra silt blodiga företag. Kungen sjelf ankommer först till profetissan, som han finner sysselsatt med tillredelserna för sina hexerier, omgifven af en hop unga sprättar. Hon hbåller just på att kasta en kop kabbalistiska grönsaker 1 en stor gryta, för att koka dem till middagen, samt sedermera försätta sig 1 rapport? med Lucifer. Man bör märka, att det är så nära vår tid som 1792, och midt på ljusa dagen, vid Skeppsbron i Stockholm, som en trollpacka sätter sig till en kabbalistisk punktering, och uti sin sång manar den onde sjelf atti egen person komma upp ifrån afgrunden. Också förblifva åhörarne, oaktadt den granna musiken, aldeles orörlige. Kungen låter nu spå sig af Mamsell Arvidson, som berättar honom att han skall bli mördad af den, som först kommer att taga honom i handen. Han skämtar häröfver, upptäcker sig och vill räcka handen åt de närvarande, men de draga sig förskräckte tillbaka. Men när bans tappre Ankarström, som vetat intet af allt detta, anländer kort derefter, så nottager denne utan tvekan Kungens handtryckning; hvilket åstadkommer häpnad både hos Kungen och de andra. De öfrige af ägsna sig nu; men Kungen stadnar qvar. Kort der cfter inkommer Amrlie, som är ingen annan än Grefvinnan Arkarström. Detta sköna fruntimmer har Författaren låtit intagas af en hemlig kärlek till Kungen 3 men hennes dygd strider mot denna böjetise, och hon kommer af sådan anledning till trollqvinnan, för att af henne erhålla någon dev ck till fördrifvande af sin kärlek. Mamsell Arvidson råder henne att påföljande midnattstid göra en promenad utom staden till Skansbacken , der hon skall finna en ört, som endast