Aftonbladet – 15 mars 1833, sida 2

OM POLITISKA ALLUSIONER. I länder, åer ingen eller blott en ofullkomlig tryckfrihet finnes, men folket ändå med uppmärksamhet följer och intresserar sig för de allmänna angelägenheterne, vinner allusionen förr eller senare insteg inom den politiska litteraturen. Allt tvång, lagdt på yttranderätten i tryck, är, så länge man icke rentaf förbjuder alla typer och trycksvarta, alltid till en viss grad vanmäktigt, Hvad alla känna, hvad alla tänka, finner merendels någon, som ikläder det den maskeraddrägt, hvari en onaturlig lagstiftning tilläfventyrs tvingar det att hölja sig, för att kutna uppträda inför publiken. I monarkiska stater gifves det vissa fiktioner, dem man i synnerhet föreställer sig hafva ett trängande behof af en noga bevakning på folkets tankar och deras offentliga yttrande, för att kunna upprätthållas. Deribland är den bekanta, från Engelska statsrätten lånade och till de öfriga konstitutionella samhällena öfverflyttade, dogmen: the King can do no wrong. (Kungen kan icke fela.) För såvidt den ministeriella ansvarigheten derigenom grundlägges, är denna trosartikel icke utan sin nytta; men sjelfva Englands exempel visar, att den alldeles icke der anses skapa en omöjlighet att yttra sig öfver regentens person och handlingar. Det är också i våra dagar förgäfves, att vilja omsifva de styrande med: attributer af ofclbarhet, som endast tillhöra Gudomen. Deras plats i samhället har förändrat sig; den är visserligen, ännu som förr, hög och vördnadsbjudande, då de föra med sig dit rättvisan, själsupphöjningen, fosterlandskärleken; men folkens blickar följa dem, och glansen af en krona skymmer icke undan menniskan. I de moderna staterne är den fria utvexlingen af tankar mellan medborgarne öfver allt, som rörer det allmänna, ett af sjelfva vilkoren för samhällets framskridande i odling och förädling. Der man ligger ett hinder i vägen för denna fria tankevexling, der tvingar man den att söka sig en biväg, Och så uppkommer allusionen, mången till en stötesten och förargelseklippa, och, vi medge det gerna, ett ytterst ömtåligt politiskt vapen att handtera, och som fordrar stor samvetsgrannhet och frihet från passion hos den, som förer det. Men tidepunkter kunna fimnas och omständigheter inträffa, som rättfärdiga bruket deraf, sedt ur en allmän synpunkt, och en sådan allusion har då i allmänna rättskänslan sitt försvar. — I —