Aftonbladet – 14 mars 1833, sida 1

ba År å vänta .många kuriösa anmärkningar derö ver af Jurnpalerna. Emedlertid är en Fransysk tidbingssredaktion alltid på fläcken färdig med någ reflexioner. Också gjorde hvar och en morgonen derpå sina betraktelser. Le Constistutionel anmärkte, alt man icke borde undra så mycket öfvå händelsengs Maria Carolina vore en Near politansk Prinsessa, och i Neapel räknades kysks neten just icke ibland dygderna. Le National, som alltsedan Julirevolutionen haft en sträng republikansk tendens, finner det väl sannolikt, att den yngre Bourbonska grenens anhängare skola trinmfera öfver denna förklaring; men vi, tillägger den, som äro absolut indifferente i tycket emellan de båda familjerna, kunna icke finna, hvad ära eller nytta Ludvig Filips ätt skall hafva af att på detta sält utbasuna om Hertiginnan af Berry — hvad? jo att hon precist liknat nästan alla qvinnor af de båda Bourbonska grenarna, under ett och ett halft sekel, deruti, att hon icke ansett nödvändigt lefva som vestal, för det hon icke hade någon man.? Le National lemnar härefter ett biografiskt utkast öfver flere föregående Hertiginnor af Berry och deras: bedrifter, men utskämmer slutligen den nuvarande Kongl. familjen, för det den så offentligen kungjort sin frändes vanära. Det finnes säkert icke i hela Paris en familj af arbetsklassen, som icke hellre utgaf sin sista fyrk, än att på detta sätt i offentligt tryck brännmärka en slägtings svaghet, för att draga en plump vinst deraf. Men vi plebejer tänka 1 detta fall, som man ser, olika med personer af Kungligt blod. Emedlertid lemnar denna händelse ctt nytt exempel till många. föregående derpå, huru mycket bländverk ofta ligger i denna legitimitet ochden monarkiska arfsföljd, för hvilken man fordrar en så ovilkorlig vördnad af folken Y Le Temps ylirar, rörande samma ämne: Regeringen har hittils underhandlat med Hertiginnan såsom med en makt; den har till bennes — förmon suspenderat rättvisans lopp; den har för hennes skull glömt olyckorna af alla de borgerliga krig som blodat vestern. Det var ej bloit en qvinna, utan ock en prinsessa, och likheten införjlagen var, sade man, icke gjord för Kungliga familjer. Men i dag är icke Prinsessan ensam 1 fråga; hon har en medbrottslig som — det är sannt — icke synes hafva delat hennes faror, men som har följt henne tillräckligt nära , för att göra henne till mor. Styrelsen känner rätta förhållandet; den är skyldig all säga oss det helt och hållet. Det är nödigt att man upplyses om, i hvilkens amn det är som man fört mordbranden och plundringarna i våra Jlandsorter; och hvad barnets far heter. Vi fordra ej att man skall förödmjuka en olycklig qvinnaz men då hon Vv — LL ) De, som här i Sverige år 1809 troddes i hemlighet arbeta för den afsatta Gustavianska familjens återställande, för dess legitimitet, lära icke hafva tänkt på denna omständigLot