Aftonbladet – 13 mars 1833, sida 1

Debatterne i Depulterade Kamaren, rörande Frankrikes utländska politik. (Slut ffån gårdagsbladet): Hr Odilon Barröt. Olika åsigter hafva uppkommit af Julirevolutionen. De som sökt försona Europas kabinetter med densamma, hafva trott, att denna försoning kunde tillvägabringas genom tiden och diplomatiska underhandlingar; andra hafva tvertom ansett ett hestämdt — tillstånd af fientlighet mellan oss och den heliga alliansen hafva inträdt, genom en revohrtion, som blifvit verkställd af folket, och i folkets namn. Till och med de, som haft mesta förtröende för negociationer, och jag är sjelf bland deras antal, hafva aldrig begärt att traktaterne skulle öfverträdas. Vi äro alla ense om att iraktaterne af 1315 skulle upprätthållas; men vi komma icke öfverens om livad de i sjelfva verhet innebära. Om det är fråga blott om afträdandet af gebit, skulle jag vara den förste att säga: hållen dem i helgd. Men dessa afhandlingar hafva — tillkommit genom ett missbruk af styrkan, och dock hafva 20 iw sedan förflutit? man bar förvärfvat rättigreter, och Frankrike skulle icke genom våld vilja iter till förening med sig tvinga folk , som numera olifvit främmande för oss. Nej, mina Hrr, låtom ss bära aktning för besittningsrätten; jag tillYrkänner icke milt land rättigheten, att genom apenmakt blanda sig i de rationers angeläeuheter som icke vända sig till oss. Men vid sidan af dessa grundsatser stå anra, dem man måste erkänna. Traktaterna af 815 utslaka icke blott gränserne emellan de msesidiga besittyngarne; de äro dervjemte poitiska institutioner, Ar det väl nödvändigt å