Aftonbladet – 11 mars 1833, sida 3

Kaleiveskoap. MARIA ELEONORA. Dig man glömt vid Gustafs-Festen höga, Dig, Du Ndrdens trogna FTurturdufva! Dig, Du Spegelbild af Freyas stjerna, Balders Nanna uti Valhalls salar! Kraften minnes blott af Odens söner, Kärleksminnen, som allt heligt, glömmas, Hvila blott i Qvinnohjertan ömma, Som i kärlekssolens strålar lefva. Men Du småler, lugn vid Gustafs sida, Der Du fått igen hvad otack rökvat: Hjeltens fljerta: BRiddersmannasmycke, Som Du gömde här invid Ditt hjerta: Detta strängaspel af känslor skära, Denna Eolsharpa, der det Goda Slog ackorder från den bältre verlden. Pill din tårkalk hörde att beröfva Dig det käraste som fanns på jorden: Make, Dotter, och Reliken dyra! Äfven nu man glömt att som ett Minne Sätta Dig vid Gustaf Adolfs fötter, Der Din plats, liksom en from Maria Invid Frälsarns fot, var Bästa Delen. O förlåt, Du milda Sensitiva, Hyarje glömska! Norden icke anar I sin kraft hur känselspråket Hyder; Talar blott om Strid, om Seger; egnar Tankan blott åt hädangångna Hjeltar — Derför glömdes Du på minnesfesten Utaf Skalderna vid Brages Harpa, Trubadurer finnas få i Norden, Finnas de, de sjunga egen låga. Tag till en försoning minnets blomma, Bäst förstås den af Eleonora! Svenska tärnan offrar jemt åt Nanna, Signild och Skön Valborg sina tårar — Känsel-Drottning! Du din gärd ock tage? Invid Sebwedenstein, som hvitklädd Engeh, Sitter Du, med krans och eterneller, Att Din Hjeltes minnesstod försköna, Kanske var det Du som sänkte stenen Ifrån himmelen, och namnet döljde, Som Du blygsamt döljde Dig på jorden, Endast uppenbar för Gud, och Hjelten? Liätzens tärnor se Valkyrian gerna, Rädas icke — vira friska kransar Åt De Två Gemålerna i hjusets Som ur molnen, liksom Ossians andar Syäfva rer i klara stjerneqgvällen.