I Han ville alltså föreslå en resolution : att Huset den 1 Mars. ville taga i öfvervägande, naturen, syftningen och verkan af de särskilda parlamentsåkter, som pålägga stämpel och auktionsafgifter. Husets ledamöter måste vara öfvertygade, att dessa lagar voro orättvisa — att de voro i hög grad förtryckande — alt de rike, adeln och godsegarne hude länge dragit fördel af dessa lagar, till men för de arbetande klasserne och de faltige, och att, om detta ej varit förhållandet, så hade vi ej behöft betala hälften af hvad vi nu erlägga i taxor, Skattkammar-Kanslern medgaf att stämpellagen verkade ojemnt, och alltsedan han till-trädde sitt embete hade han varit betänkt på att draga den under Parlamentets skärskådande. Men de många audra vigtiga föremål, som hittills sysselsatt representationen, hade förhindrat det. Han skulle dock nu, antingen sjelf eller genom någon af regeringens organer, bringa saken inför Huset. För öfrigt kunde han icke ingå på Hr Cobbetts tanka, att lagen blifvit stiftad med afseende att gynna de rika och lägga tunga på de fattige. Om den hade sådana följder, så vore det ganska olyckligt; men han trodde att talaren något öfverskattat dess ojemna verkan och resultaterne deraf. Flere af Husets medlemmar understödde Hr Cobbets motion, men proponerade att låta den för närvarande hvila, för att komma under öfverläggning i sammanhang med taxorna i allmänhet; hvartill motionären äfven slutligen samtyckte. Morning Chronicle yttrar i anledning häraf att Hr Cobbetlt! med talang visat, på hvad skamligt sätt de rika godsägarne, som haft i sina händer vår lagstiftning, fritagit sig sjelfva från stämpelafgifterne. Att framlägga sådana saker (och man hade i senare tider gjort det temmeligen ofta), måste göra att aristokratien skämmes för dessa vanhederliga bedrifter. I fråga om deras bidrag till den direkta beskattningen, dela de tadlet med de föraktliga verktyg, som antingen af fruktan eller för att vinna deras gunst, låta dem undslippa att i tillbörlig proportion deltaga i denna börda. Men i fråga om stämpelafgifterne är det principen, som är oskälig, Den går ut på att taga så mycket som möjligt från de fattiga, och så litet som möjligt från de rika. Om man såg detta inträffa endast i ett eller två fall, så kunde man acse det för tillfälligt; men det går igenom alla, och kan derföre icke tillskrifvas en slump. Då vi på detta sätt se de rika med omsorg och systematiskt undandraga sig de bördor, hvilkas tyngd i stället kastas på mec de sIklassen och de ringare medlemmarne i samhället, kunna vi ej undgå göra den reflexionen, att skillnaden mellan lagstiftaren och ficktjufven blott består deri, alt den ene röfvar dervigzenom att han stiftar en lag, och den andre derigen nom att han våldför den. De lägre förbrytarne skola sluteligen, då de se med hvad lätthet adeln och de rika plundra sin nästa, finna sig något för hårdt behandlade, när man skickar dem på fångskeppen eler till Botany Bay.