Aftonbladet – 2 mars 1833, sida 3

AA VBR ARENA FE rn oh Pe XENA 29 AJ AR ERA TIVA den nya dynastien en helt annan sakernas ordninz uppstått i Constantinopel och en Phoenix höjt sig på unga nerfstarka vingar. En kvaftfull arm hade då fattat i regerinzstömmarne, med religionsfördomarna och nationalkänslan till bundsförvandt; nytt if hade ingjutits i Staten, dess rika ressurser hade blifvit uppsökte och begagnade, Regenten eller dess thronarfvinge hade på förfäders vis anfört de heväpnade massorna, organiserade af deras skapande snillen på det för ändamålet mest enliga sätt, och fältropet Allah hade som förr: åter kunnat ingifva panisk förskräckelse hos inkräktningslystne grannar. Månsen har från Egyptens beherrskare fruktat en för civilisationen oroande fanatism; men vi dela ej denna fruktan, Det är af civilisationen han lånat medel att besegra sin Länsherre, oeh deri ligger någon anledning att förmoda, att han skulle fortgå på den bana, hvilken han med så mycken framgång beträdt, ej blott att grunda ett mera stadgadt välde än det han omstörtat, utan ock att framställa fenomenet af en stigande kultur utan stötande afvikelse från, eller blindt följande af koranens föreskrifter. Ett sådant fenomen är icke nytt hos Musulmännen. Arabernes Califat i Bagdad och Cordova ha visat, att Islam icke utestänger all kärlek för vetenskaper och deraf härflyt ande högre kultur, men hvilket hos de renläriga Turkarne djupt föraktas såsom onyttigt. Man behöfver ej vara stor diplomat, för att genomskåda motivet för den Ryska hjelpsamheten. Om det fallit Mehemed Ali in att köpa Rysslands neutralitet mot löfte af Furstendömena och ett stycke af mindre Asien, hvem vet om hbjelpsamheten icke då dragit sig visligen tillbaka. Rysslands gamla taktik har varit, att gerna gå bivägar för att vinna sitt mål. grannstaternes partistrider eller oroligheter har Ryssland vanligen haft sin hand. Rysslands härar, ehuru talrike och öfvade, hafva hittills varit förfärlige blott för de svaga. Sveriges, Polens, Persiens. och Turkiets bese. srande, hvar för sig, har ej kunnat ske utan biträde af det köpta förräderiet. Det var ej heller Ryska armeten som hufvudsakligen tillbakaträngde Napoleon. Det var hans egen oförvägenhet, Ryska folkets fanatism, kölden och trolösa bundsförvandter. Deraf Rysslands försigtighet att, lik den qvarblifne af Horatierne, anfalla endast en i sender, eller endast i förbund med andra den mägtiga ; deraf klokheten att ej försmå några medel... 12,000 Ryssar skulle ej tillbakaha!lit Ibrahims segrande arme. Men Portens nöd, som tvingar att anropa dess farligaste fiendes hjelp, lik den Byzantinske Kejsaren Kantakuzenos, som vid dylikt fall kastade sig i Turkarnes armar, vi ill nästan säga detsamma som en eröfring och böjer den hittills sjelfständiga Porten under Rysk Suzeränetet. De stora konstitutionella Staterne, isynnerhet England, som mest har att befara af Rysslands växande inflytelse och välde i Levanten, synas mindre djupt inträngt i framtiden. De åtnöjde sig att rädda spilrorna af det nuvarande Osman ska väldet, i stället att deras och Enuronas IT Elk öpt att halva hidrasa till. än urna