Aftonbladet – 1 mars 1833, sida 2

RE CLAM 4 ARA TVLL Vvs MIST CMA vAR ML Villy 2 LA ye räddade. . (Upsala Correspondenten.) Norska Storthinget. Norska Storthingets debatter hafva hittills för det mesta omfattat lokala eller reglementariska frå ägor; men ganska litet, som utom Norge kan äga något intresse. Ett undantag härifrån gör dock den motion, Höjeste Rets-Advokaten Ijelm den 19 Febr. väckte i Storthinget, rörande en förändring i behandlingse sältet af Norges diplomatiska förhållanden tll utländska makte r, och hvaraf ett utdrag torde intressera äfven Svenska Läsare: PVårt fosterlands unionsförhållanden? — säger motionären — voro så nya: erfarenheten från Kalmar-Unionens tider så helt och hållet försvunnen ur minnet; den nya ver Idens institutioner af denna art voro oss så främmande; omständigheterna, under hvilka unionen slutades, så vanskliga och brådskande, samt partiernas Intresse dervid så mångfaldigt, att man ej kan undra, om, vid en lugnare undersökning, unionen sjelf finnes högst bristfälligt konstruerad och felaktigt använd. — Om, huru, och när dessa brister kunna afhjelpas, kan knapt beräknas, då det troligen icke kan ske utan yttre och tillfälliga omständigheter , som förr eller sednare skall visa Oss nödvändigheten deraf, så framt vi icke antingen å nyo sjunke så djupt i moraliskt värde att vi förlora vår politiska sjelfständighet, eller också på motsatt väg en förbindelse som natur och politik framkallat, upplöses från endera eller båda sidorna genom en hög grad af oklokhet. Så mycket anser motionären visst, alt denna tid nu icke är för handen. Deremot var tiden kommen till afhjelpande af bristerna i unionsvilkorens uppfyllande och de grundlagsenliga vä ittigheter nas vidmakthållande som sjelfständigt folk, så snart Norrmän och Svenskar å ömse sidor hade öfvertygat sig om, att hvarken det ena folket fikade efter upplösning af det slutna förbundet, eller det andra efter tillintetyörande af brödrafolkets nationella rättigheter; — så snart vi på vår sida hade öfvertygat oss om, att vår Konung icke närde de förhatliga, konslitutionsoch unionsstridiga amalgsamationsidcerna, som vi, kanske oriktigt, trodde oss varseblifva i många åtgärder hvilka till utseendet kränkte vår nationalitet, och Konungen icke eljer å sin sina hade något misstroende till vårt unionssinnes rt edlighet — sedan vi hade öfvertygat oss om att strängt midmakthållande af våra grundlagsenliga inrättningar var vär KonUNSs allv arliga vilja. Den ömsesidiga tillit, som denna öfvertygelse alstrade, gjorde det möjligt, att nan anstötlighet framställa och cmo stava förslag till rättelse af de uppdagade felen, utan några ohhbagliga kollisioner Ibland de föremål, med hänsigt till hvilka Norges rättigheter som sjelfständig stat icke äro strängt iakttagna enligt grundlagen, räknar moonärea Norges ut ändska förhållanden nästan ör If 4 om