Umeå d. 13 Febr, Den 3:dje sistl. Januari tilldrog sig på Holmön följande olyckshändelse. En Bonde, Jon Nilsson, hegaf sig tidigt på morgonen med häst och foderskrinda att ifrån skogen hemföra bopsamlade gamla myrstackar och skogsröta, för att begagna till gödselämne. På återvägen stjelpte lasset öfver honom, så att han blef liggande dAderunder utan att kunna undkomma, och förblef han i detta lage ett helt dygn, innan folk, som gått att söka hunom, träffade stället. Man missleddes nemligen först af den förmodan att han hade: farit utåt skärgården alt lägga ut ryssjor. Då han igenfanns var han ännu vid lif och hemfördes genast, men kuude dock ej räddas, oakladt han hade en ganska stark kroppsbyggnad, utan afled 3 timmar derefter. — Han har de under hela tiden legat med bröst och mage emot den islupna marken. Med tillhjelp af en trädsticka hade han, uti det öfyverliggande jordlasset, gjort en urholkning så att han kunde röra hufvudet. Tömmarne, som jemte bänderna, vid falict, komuit i uärheten af kufvudet, bade han gnagit af i afsigt att. underlätta bästens bemödanrde att slita sig lös, hylle.