Aftonbladet – 1 mars 1833, sida 1

herrligare nejder, der protokollerna ristas med svärdet i stället för pennan; till dessa hågkomster . af en fornverld, som ännu talar från pyramider och jätteruiner, ett land hvars sällsamma natur skiljer det från det öfriga jordklotet och hvilket varit civilisationens vagga. Vi skola först kasta en blick på Mehemed Alis personliga egenskaper och politik, samt derefter på de Europeiska kabinetternas. : Mchemed har usurperat ett välde, hvarigenom Egypten åter kan komma att vakna ur sin tusenåriga dvala och bryta sig fram genom det mörker, som hittills omhöljt detsamma. Han är dock icke någon fanatisk Omar, som i samma Egypten förstör källorna till allt vetande, eller en Osmanisk Sultan, hvars råa kunskaper, fästade vid dess sabel, höjas och sjunka med den. Tolerant och upplyst mer än man af en Turkisk Pascha haft fog att vänta, har han uppgjort för sig ett mål, för hvars upphinnande oöfvervinnerliga svårigheter syntes visa sig. Hans plan har varit vidt omfattande och väl beräknad, ehuru långsam i utförandet. Han har begagnat sig af medel, hvilka den högre civilisationen ogillar 3; men hela historien visar att folken måst genomgå skärselden af en hård despotism, för att lyftas ur en djurisk förnedring. Den uppfostran Mehemed synes gifva den uppväxande generationen, lemnar hopp att han ej skall gifva efter någon despotisk Regent i Europa uti: omsorgen att sprida kulturens materiella frukter ibland sitt folk. En anman Peter I går han på ungefär samma väg som denne, att omskapa folk och rike, så mycket svårare som han handlar på grund af usurperade rättigheter och hans religionsdogmer lägga. stora hinder i vägen för fri utveckling af mången Europeisk idd Maåhända kommer han att visa, att Turkisk bildning, om än i mycket beroende af dessa dogmer, likväl icke behöfver vara stationär, och att snille och kraft alltid förmå höja sig öfver hvilken svårighet som helst. Om detta stora mål verkligen föresväfvar Mehemed, så är det ock naturligt, att han först söker göra sig oafhängig, svänga sig upp på en quasi-thron och befästa sig der. I detta afseende har han gjort rätt att först rikta sin omtanka på krigsväsendet, och tillegnat sig Europas krigskonst, dess uppfinningar och förbättringar i krigsmaterialen. Genom en utvidgad, om ock monopolisk, handelsrörelse har han förskaffat sitt land och i synnerhet sin skattkammare stora tillgångar, och dragit omärkeligen på sin sida vissa mäktiga främmande mtressen, så mycket naturligare, som kabinetterne snart ihsågo, att den ovanliga Musulmannen skulle skapa stora ting och förvandla Egypten tillett mäktigt rike. Hans oafhängighet är ej af Europa offentligen erkänd, men de underhandlinI gar, hvari han trädt med Stater, med hvilka I han önskar stå i förbindelse, innefatta ett indiI rekt erkännande, hvarmed han till en början kan bb BA Tas al dna AtrnncaminNs NA la RR YA SA Aga -—