Aftonbladet – 28 februari 1833, sida 2

eo VV ee Redaktionen har åter fått emottaga en artikel rörande Motala verkstad, författad af en här i staden boende vetenskapsman, hvars namn vi dock icke erhållit tillstånd att uppgifva. Då denna uppsats, som följer här nedan, förråder så mycken kuuskap i sak, så ha vi icke dragit i betänkande att meddela den, oaktadt vi böra ullägga, att vi finna tonen deri nog bitter emot Författaren till de bekanta anmärkningarne i Dagligt Allehanda. Det ser för öfrigt ut, som om striden rörande Motala verkstad hade öfvergått ifrån den hufvadfråga, hvilken bör vara egentliga föremålet för bolagets öfverläggningar, nemligen huruvida bolaget deraf drar all den nytta det borde och kunde, samt allmänheten finner tillräcklig uppmuntran att söka verkstadens biträde, till en annan, eller frågan om I!v Frasers skicklighet såsom verkmästare. Denna har, så vidt vi känna, af ingen blifvit bestridd. Att hafva en skicklig verkmästare utgör väl ock ett af de hufvudsakliga eller rättare det främsta vilkoret för goda arbeten på en väl inrättad verkstad; men detta är dock icke nog föratt försäkra egaren om en påräknad ränta på sina förlager. Verkmästarens sak är att noggrannt utföra lemnade ritningar och föreskrifter; fa briksegarens är att söka ackommodera allminheten så, att den beställande så vidt möjligt kan få sina behofver i machinväg uppfyllda på verkstadsegarens eget ansvar, utan att autnmgen sjelf behöfva vara ett praktiskt geni, eller först vända sig till tredje man att erhålla ritning, hvilket medför både omväg och äfventyr, då