Herr Professor Cedersehjöld. anser olofligtalt dagtinga med det sanna och rälta? — och vill derföre söka hejda Homöopathiens! vidare ulbredning. — För att bespara sig det förra, behöfves alldeles icke det sednare. — Allmänheten, så väl som den lärdaste Professor, kan nemligen med simpla experimenter, likti-! digt anställda på flere personer, öfvertyga sig om för Homöopathiskt ändamål beredda, fnfördelade Läkemedel ega eller icke ega förmåga att verka, eller om de verka starkare eller svagare, än i det tillstånd, som de af naturen frambragtes och sådana de eljest i den vanliga medicinen förbrukas. En icke uteslutande Homövpathisk Läkare (D:r Valetti i Medicina Clercica Eh. 1) uppger att en hvar, för stadgande af sin öfvertygelse i detta fall, kan anställa följande sjelfpröfning: Tag: Svafvelblomma r gran, Rent pulveriseradt mjölksocker ft quintinz rif dem tillsammans i en (med kiselsand glasurbe-friad och med kokhett vatten urskållad och torkad Engelsk porcellaines) mortel. Wortsätt denna rifning oafbrutet en timmas tid; intag nyvår 3:dje timma en knifsudd utaf denna blanning, tills verkan börjar kännas, eller tills svafvelgranet, på så sätt utminuteradt, hinner förläras. Takttag 5 åa 14 dagar före och efter intagning enkelt närande diet; så kan man under tiden, erfarenhetsmessigt, underrätta sig om och huruvida svafvel, på så sätt, verkar mer eller mindre, än under vanlig ingifning, t. ex, tTheskedtals; hvilket sätt kan försökas 50 dagar senare... Som nu Svaflets verkningar äro noga upptecknade. ., så kunna inträffande krämpor jemföras med dem som läro, antecknade såsom verkningar af svaflet i Hahnemanns Chronische Krankheiten, 4 Th. os (Slut un. g.)