Aftonbladet – 25 februari 1833, sida 2

vertygelse; men den sednare innehöll beskyllningar och insinuationer, djerft framkastade men obevista, och synas derfört hafva härflutit från en mindre ren källa; åtminstone vill det synas som Insändaren 1 Dagligt Allehanda, han må heta R eller L:n, innan han nedskref sin artikel, bort eftersinna, om just han7 var qvalificerad, att såsom Vettenskapsman och Practicus bedöma en viss uppgifven person H. F., hvilken sistnämnde kan anses utmärkt i sin sak uti sjelfva England, der han, tid efter annan, endast för att fullkomna sin skicklighet, varit anställd vid några och tjugu af Englands bästa Faktorier. Förr än Insändaren uppgaf att H. F. ej kan på egen hand uppgöra ritningar eller verkställa annat än hvad han förut sett och gjort, hade Insändaren kanske bort af någon sakkunnig Person skalfa sig upplysning om alla de mekaniska inrättningar H. F. utfört vid sjelfva Niotala, samt om de sinnrika ideer II. F. framställt och utvecklat i ritningar för åtskilliga andra anläggningar, t. ex. de vid Ferna Bruk. Dock torde Insändaren, som så väl vet hvad andra icke kunna, och som således sjelf måtte vara en rigtig bjesse både i teoretiska och praktiska kunskaper, och för hvilken ingenting kan misslyckas, benäget upplysa Allmänheten, hvem som hjelpt LL. F. till rätta med allt hvad han gjort. Någon måste det vara, — kanske förra Verkstads-Styrelsen vid Motala? — eller. kanske insändaren sjelf, fastän blygsamheten hindrat honom att upptäcka hemligheten. Men nog härom, Allt är emedlertid relativt; och skulle det nu möjligtvis vara händelsen, att Insändaren uti vissa skolstudier t. ex. dem han föga torde förstå att använda, hunnit ett enda steg framom någon förtjenstfull mans, hvars öfverlägsenhet för öfrigt förtryter honom, så tröste han sig dermed, att vetenskapernes filt räcker till äfven för honom, fastän andre derinom kunna innehafva vissa ståndpunkter, dit han aldrig skall hinna. Fråga är dock derom, huruvida den vetenskapliga förtjensten just är så utomordentligt stor, om man t. ex. skulle hafva lärt sig, att mekaniskt begagna den med siffror, i stället för den med längder eiler linier inrättade sliding rulen, utan att derföre just så egentligen begripa någondera. Slutligen anser författaren till denna uppsats såsom en pligt att förklara, det han bos IL F. funnit den välvilja , oegennytta , liberalitet och upphöj: ning i tänkesätt som utmärka en upplyst och ädel man, och som man icke nog kan tillönska ej mindre vederbörande verkstadsstyrelser, ingen nömnd och ingen glömd, än ock så väl deras varmaste förfäktare, sont motståndare. U. såg a VR An ARR RRENO CAREER NRA SRA ERA et