Handlanden Hr J. H. Askenstedt i ämål har till Red. insändt en replik på den berättelse, som förekom i detta blad för den 24 sistl. Januari, angående ett ytterligare hos honom gjordt beslag. Då samma berättelse, såsom vi vid tillfället nämnde, var meddelad efter bevaknings-kontrollören Lendahls uppgift, så ha vi icke bort neka Hr Askenstedt ett rum äfven för dess vederläggning. Vi ha ännu icke genom tillgång till handlingarna i målet kunna vitsorda, hvilkendera har rätt. Till Bedaktionen af Aftonbladet t Stockholm. Redaktionen har, uti bladet N:o 20 den 24 i förra månaden, återkommit till det bekanta målet, angående Lurendrägeri-uppträdet i min Salubod den 19 December 1831, och äfven, efter berättelse, vidrört ett märkvärdigt beslag som jag åter undergått och BevakningsKontrollören Lendahl verkställt, den 19 sistlidne September, på Strands marknad i Vermland. EF förstnämnde målet är skäl: att förmoda, det Redaktionen ej sjelf gjort sig mödan genomläsa de vidlyftiga ransaknings-protokollerna, och att R edaktionen således hemtat sitt omdöme om bevisningen deri äfven ifrån berättelse. Det är dock min öfvertygelse att Redaktionen älskar sanningen, hvilken icke alltid ligger i de lösa berättelserna, och jag bör derför tro att Redaktionen, innan saken och bevisningen härnäst kommenteras, sjelf går till botten i den friska källan, ransakoiagen, — Så förskräcklig är ej händelsen, som det skrikes, fastän delta varit effektvikt. Vände opinionen blott bladet om, så att saken från dess båda sidor sågs med öppna ögon, Vore fara värdt, att. den prisade bevispingen mot så kallade vålds-stiftarne, med detsamma försvunne, som snö för solen, och kanske skulle de lagkloka då komma i tvist om denna bevisning ens kunde bestå inför vissa domstolar på Pyreneiska Halfön. Beslaget den 19 September är onekeligen märkvärdigt. Häri måste den beställsamme berättaren göras rättvisa, mer detta år ock det enda fålt, deri honom kan hembäras en sådan gärd; ty hela berättelsen i öfrigt är, rent w sagdt, sanningslös. Ej förordnade Rätten, såsom berättaren förmält, sedan beslagarens utsedde besigtningsman blifvit jefvad, någon. besigtningsman 1 den jäfvades ställe, men den valdes devämot af FullkammareFöreståndaren härstädes, som anmält sig hafva Beslagareus uppdrag äfven i så beskaTad fråga. i Bland bes!a rsögodset fanns ej ett enda ostämpfadt stycke, såvida iman dermed ej vill förstå två stulvar hvitt Bomullslärft, tillsammans LI AA IT I IN 1 FE or