atletisk gestalt, utan skor och strumpor, mot kaptenens förbud, i land. ITHan började genast på bruten Engelska tala med några personer, som han mötte på kajen, samt berättade alt han var slaf, alt han fick dålig föda, hbehandjades illa och icke fått hyra på hela den tid af två och ett halft år, han varit om bord på fartyget. Tans åbörare försäkrade honom att han vore fri från det ögonblick han satt sin fol på Brittisk jord, och denna underrättelse försatte den stackars negern i ett sådant glädjerus, att han flere minuter dansade och hoppade omkring på kajen. Un gammal ärlig sotare, hvilken befann sig bland den grupp som samlat sig omkring negern, bjöd sin svarte broder på en grogg och förde honom sedan till Lord Mayorns embetsrum, för att der göra ansökning om hans förklarande för fri. Negern berättade, att han blifvit tagen till fånga iskogarne, och såld som slaf till en handlande i Fayal, hvilken satt honom om bord på fartyget, der han nödgades utstå en dålig behandling. Lord Mayorn befallde att kaptenen skulle efterskickas, och vid sin ankomst erkände denne sednare att den svarte var en slaf, och att han förbundit sig vid vite af 300 dollars, att föra honom tillbaka till sin egare. Då Lord Majorn afhört denna berättelse, förkunnade han den svarte, att han vore fri, och egde gå hvart han behagade. Den svarte Negern och den svarte Ivriändaren (sotaren) lemnade derpå salen, arm i arm, och i den nöjdaste sinnesstämning i verlden.