Aftonbladet – 15 februari 1833, sida 1

z Hvem minnes icke ännu, med hvilken blandad entusiasm och förvåning alla för två och ett halft år sedan emottogo underrättelserna från Frankrike om den stora händelse, som är bekant under namn af Julirevolutionen, och med hvilket deltagande mensklighetens hopp riktades på denna frihetens morgonrodnad? De stora, omätligt vigtiga samhällsfrågor, som då afgjordes af de hjeltemodiga invånarne i Paris inom tvänne dagar, tillhörde icke blott Frankrike utan hela Europa; och häri ligger en natorg förklaringsgrund tull den spända uppmärksamhet, hvarmed man äfven efter devna tid i alla andra länder följt utvecklingen af de Fransyska angelägenheterna, samt striderna om den Styrelses handlingssätt som inträdde i den nya sakernas ordning. Hvar och en har varit någorlunda i tillfälle att bilda sig ett omdöme om värdet af denna Styrelses grundsatser; men den slutliga utgången för denna Styrelse sjelf, för Frankrike, för Europa och för menskligheten torde ännu vara långt ifrån afsjord. Allt hvad som derföre kan bidraga att ifrån ett föregående sluta till det efterföljande och öppna en utsigt på framtiden, måste ega elt intresse för den som inser, hvilken punkt Frankrike innehar uti politikens och civilisationens stora rörelse. I detta afseende skola våra Läsare sannolikt med nöje taga kännedom af nedanstående artikel af den snillvike O. P. Q. en af Engelska tidningen Morning Chronicles korrespondenter, lika utmärkt för skriftställare-talang, som den träffande blick, hvarmed han hittils bedömt och förutsagt händelserna. Den lyder sålunda: Till utgifvaren af Morning Chronicle. VI GÅ EN RESTAURATION TILL MÖTES! Denna öfverskrift förvånar er. Jag önskar oo Lo . . att den måtte göra det. Det första bref jag nånsin skref till Morning Chronicle började, om jag minnes rätt, med dessa ord — vi gå med stora steg en restauration till mötes! Jag erinrar mig hvad intryck det gjorde i England. Somlige drogo på munnen — andra voro färdige med ett försmädligt löje — somlige slogo upp ett gapskratt och kunde ej tillbakahålla sitt satiriska lynne, under det några få sade De fakta han anför äro förvånande — hans argumenter bindande! och en liten samling af tänkande, upplysta patrioter sade till och med: ?vi tro hvad han säger. Revolutionen inträffade några månader derefter — och då kallade man mig profet! Och nu säger jag er rent ut — och jag skall framlägga för er en massa af fakta, som icke kunna bestridas, för mitt påstående, att vi gå — och det med stora steg en restauration till mötes. Innan jag framlägger för er mina fakta — ARA LI AA, EET AA 3 a PI ak