Aftonbladet – 14 februari 1833, sida 3

Hvar lycklig morgon och hvar ljullig qväll,: Som gäster bjuder himlens englar vara, Alt på min sång med sina toner svara. Så skulle sångens alla englar daga För mig en himmel i Olympisk glans? Och barndomsminnen i Idyllisk dans, Som kända ljuden af en älskad saga Fram för min syn med sina bilderdraga. Med salen, då hon träder öfver fjellen, Jag, som en hjelte efter segren glad, Mig skulle dikta än en Iliad; Men, när hon sjunker tyst mot könda ställen, En Odysså jag dikta vill i qvällen. Ock komma stormar ock: min boning reglar En fridens ande: hjertats tempeldörr Han sluter till hvad jag har lidit förr. Storm! lugnt uppå din våg min ande seglar Och fridens salighet i vågen speglar. Af tiden tigger jag mig ingen lycka; Så litet mig hbehöfs att vara säll; Dock vill jag en gång till mitt hjerta trycka Försonad tiden i mitt sångar-tjell; — Till dess, du hårda tid, åt -sångarn bringe En fjäder, snappad blott utur din vinge, Ett blad, att teckna hvad jag känt och vet — — Och jag har nog till min lycksalighet.