Aftonbladet – 7 februari 1833, sida 3

likväl får ingen, i trots af den förtjensten, alt hyarken kunna fransyska celler musik. I öfrigt är det en egen slutsats, att Damerna ej skulle draga annan fördel af en bildad uppfostran än den att låta männen dansa efter deras pipa. Det hårda sinnelag, som är en följd af brist på uppfostran, torde snarare medföra ett sådant försök. Här finnas många fruar, som hvarken kunna fransyska eller musik, men likväl råda öfver sine män, genom mera lockande toner, än musikens, och genom ett mera smekande språk än sjelfva Eransyskan. Om tvärtom nationaltänkesättet vore sådant, att hvar man, som kunde försörja Huslru, gifte sig, skulle föräldraståndet nog veta att lämpa Döttrarnas uppfostran efter omständigheterna, Om det förhöll sig i Sverge, såsom fordom i Bom, att gifte män hade företräde till vissa medborgerliga rättigheter, om hvar man, som före 4o:de året kunde försörja Hustru, men förblef ogift, skulle betala en dryg skatt till oförsörjda flickors bergniug, skulle det snart gifva sig, om Herrar ungkarlar gingo förbi väl uppfostrade och bildade flickor, men i stället valde förklädda kökspigor, om annars bildningen är säkrare kännetecken, än klädedrägten. När dessutom Karlarne gifte sig i den rätta åldern, torde helt visst den olägenhet afvändas, hyaröfver gamle eller förslappade män i hemlighet sucka. Vanligen lefva ungkarlarna vått friskt med verlden; och som den movaliska kärleken är äktenskapets skyddsengel, bör det ihågkommas att förderfvade hjertan och naturer hafva icke sinne för dess himmelska kraft. Skulle man deremot hafva skäl att förebrå föräldraståndet någon förseelse, torde det vara den, att de ofta aflägsna två unga hjertan, som älska hvarandra, endast ur det skäl, att ynglingen ännu icke kan, försörja den flicka han begär. Men de böra hesinna, att en ynglings hopp alt en gång vinna sitt hbjertas dyrbaraste: föremål, är den Atlas, som bär den moraliska verlden, och att det aldrig gifves något kraftigare medel att förvara ynglingens sedliga värde, och att uppmuntra honom till flit och verksamhet, än just det saliga hopp, som likt morgonsolen förvandlar natt i dag. Amnet är vigtigt, och om jag felat, begär jag tillrältavisning, då jag skall lemna elt svar utan bilterhet och utan fruktan. Lund den 29 Jan, 1833. D. Munck af Bosenschötd. mm EPA