de ilka tt de as ej Vr, na ra. le o så sa ;h ns; han :mordar oss, mordar oss hegsge tva. Det är — Fra Diavolo. Och vid dessa ord sjönk hon afdånad till golfvet. I samma ögonblick öppnades dörren, en karl steg in och stadnade, då han fick se mig, orörlig på tröskeln. — Fra Diavolo är det, dundrade han till mig, Ett förfärligt namn! ett namn, som kan inge en man fruktan och komma blodet att stelna i ådrorna, ett namn, som med sitt ljud stöter hundra dolkar i hvarje bröst. Så länge jag lefver bevarar jag minnet af denna gestalt. Det var en Lazzaroni, i den friska ungdomens fulla kraft, af reslig vext och fast kroppsbyggnad; han stod orörlig på tröskeln, med armarnve i kors öfver bröstet; de mörka ögonen blixtrade fram under de svarta, buskiga, sammandragna ögonbrynen och voro oupphörligt fästade på mig; hans hy var bränd af solen, håret hängde rakt ned åt sidorna, läpparne voro hårdt sammanbitna och hvita af raseri, Det hela utgjorde en förskräckande syn midt i drömmen om lifvet och dess herrlighet. Han var klädd som en person af lägre klassen, enkelt, men snyggt. På hufvudet hade han en ljusgrå hatt med hög kulle och breda skärmar; blå gördel och en grå väst och byxor af samma färg utgjorde för öfrigt hans klädnad. Eva foten, som obetydligt, ehuru oupphörligt, darrade och liknade en menniskas, hvilken en skarp vinterdag fryser då hon går på den kalla stengatan, kontrasterade sällsamt mot hans stela orörliga ansigte. Jag hade i detta ögonblick blott en tanke, nemligen att fruktan allraminst kunde rädda mig från den förfärlige, och i det jag lade ena handen på värjfästet, uppmanade jag honom att aflägsna sig. Jag aflägsna mig? svarade han med ett föraktligt Icvende och skakade medlidsamt på hufvudet. ?Skall jag aflägna mig, Francese! — Derpå röt han med tigerstämma och under ett vildt skratt: Befall din själ i Guds händer! I morgon skall du ej mera söka några kärleksäfventyr. Han sparkade den vanmäktiga Marietta, som låg på golfvet, åt sidan, ryckte henne upp, kastade henne på soffan och sade i en hånande ton: hämta dig, Marietta! Se upp, du skall bli vittne till ett skådespel, som du aldrig kunnat föreställa dig. — Behagar det dig icke?? — Intet svar! — Hurn hade också den bleka, kalla, sanslösa, af ångest halfdöda flickan knunnat svara ett ord 2 Odjur! ropade jag och ställde mig emot honom med värjan i handen; men han svarade kallt: Nu kommer din tur bel cicisbeo! Vi ha här ett vittne till vår tvekamp, och dertill ett gavska vackert vittne, eller bur, Francese? Gör dig färdig! svarade jag, och mitt blod kokade af raseri. . Jag insåg visserligen olikheten i våra vapen, men Lazzaroni veta att föra sin dolk nästan med en Indiansk konstmakares färdighet, och nöden tvingade, Denna strid var ett rysligt skådespel. Det rika och lysande rummet, utsiradt med vågformiga draperier, de höga speglarne, som återkastade hvarje der minsta rörelse, hvarje . ww . . . o : att fan Por hn LS dal A Aa I AA ARI Afton