Aftonbladet – 6 februari 1833, sida 3

vv. rv Be CR Re (Et SRR MBJ MOMERWA FATTA RARI MN Ok Den skattfrie Kapitalistens, den samvetslöse ockrarens, den skrinläggande penningägarens skrän, instigationer,negociationer , korruptioner och persvasioner ha visserligen der biästa tillfället att influera, understödde af förblindade voteringsmän och hyrda skriftställare. ? Vidare talas oim intrycken af några fladdr: ande publicisters i hufvudstaden fr amkr ystade rop. Allt sådant skulle lättast, motverkas — — om Ständerne sammanträdde å cen ort, ju längre ju bättre från Stoekholm — således helst i Ystad eller Haparanda. Rättsinnet skulle der icke pinas af egennyltans insinuationer, eller villas af sofisters betänksamhet, u— tan kunde fritt och obehindradt tänka och be sluta, ehuru det ej är att tvifla på försök att missleda det. o. s. v. Ett svar på allt delta, torde. synas mången 5tverflödigt, då Fåaderneslandets projekt var snörätt stridande emot grundlagen, som skall efter ordalydelsen tillämpas, och att fråga om Riksdagens hållande i en landsort således icke kan yppstå, utan att pest eller krig eller andra Ukav istiga hinder göra dess hållande Stoch. o: möj-ict, eller för Riksens Ständers frihet och säkerhet vådligt. Men då möjligtvis personer gifvas,hvilkas opinion icke finner sig bunden af detta i vår tanka fullt tillräckliga argument, och torde finna sig uppskrämd af de framkastade skväckbilderne, så vilja vi göra den förfärade Insändaren den frågan: MHvaruti består då det befarade oerhörda inflytandet på Riksdagsmän nen af kapitalistintresset och publicisterne? Itvad säger erfarenheten härom? Har kapita— list-intresset hittils förmått göra sig gällande vid Riksdagarne i hufvudstaden? Nej; att kuvr— sen nu står på 147 bevisar motsatsen, då detta är tvärtemot kapitalisternes fördel. Så länge myntvärdets våldsamma förbåttrande icke kommer i fråga — och detta förbjuder sig sjelf — synes all kla. zan öfver kapitalisternes inflytabde orättvis. Att åter söka förekomma dess yt terligare försämring, för att em gång återlifva förtroendet och krediten i allmänna rörvelsen, är en af Regering och Ständer uttalad och genom lag bekrältad grundsats, mot hvilken ingen god patriot lär hafva något att invända. Vi hemställa då till. den Helsingborgska Insän— daren och dem som tänka lika med honom, om de för en imnbillad farhåga, til: hvilken erfarenheten hittills icke gifvit den minsta an— ledning, skulle önska förskaffa oss en Örebro— Riksdag, såsom 1812, eller en Gefle-Riksdag eller NorrköpingsRiksdag, såsom 1792 och 1300. Sådant skulle åtminstone icke lemna några för— delaktigare utsigter för de skattdragande. Hvad Publicisternes inflytande beträlfar, sö. har det hittills visat sig fö: sa vådligt, och lärer så förblifva hädanefter. Det bästa sättet att förekomina både det ena och andra slaget af korruption SyYnes oss vara, om Jandsorternes invånare välja till Riksdagsmän sjelfständige ock: upplyste personer, åt hv ilka de kunna anförtro sina intressen, utan farhåga att lycksökerr etSr fåfinga skall leda dem på Irvvägars; em vå , hvilken visst icke umdanrödjes endast derigenom, att Riksdagen hålles i en småstad. I förrgår skulle ett vargskall hållas vid Byd