Aftonbladet – 1 februari 1833, sida 1

DET LYCKLIGA FRANKRIKE. (Utdrag ur ett bref från Paris.) Min Herre! — Vi äro räddade! Vi äro räddade! Allt är afgjordt! Alltsammans är ordnadt! Revolutionen är besegrad! Carlismen är dämpad! Republiken är krossad! Freden i Europa är definitift tryggad! Och Yrätta medelvägen har för alltid besegråt alla sina fiender och alla dem, som rest sig upp mot henne!!! Blif icke förvånad öfver denna början af mitt bref. Det är icke jag som talar, det är Börsens röst ni hör! — fondspelarnes, räntetagarnes med de spetsiga stöflorne — dessa små, häftige, däste och tränghufvade varelser, som endast drömma om fonder och kurs — metalliques — och Engelska consols!! Men likväl hör man detta rop! Jag har upprepat deras ord — jag har bokstafligen återgifvit er hvad de sägas; och ni kan förställa er dem i öfvermåttet af deras glädje, gnuggande händerne — stampande med fötterne — och utbasunande doktrinärernes lof i den stora salen för de nationella fondspelarne. Men hvad är orsaken till all denna glädje — denna -hänryckning — denna tillfredsställelse — denna visshet att allting är afgjordt? Månne Hertigen af Bordeaux är död? Nej! Är 1830 års revolution erkänd i själ och hjerta af alla Europas makter? Nej! Är kriget i Portu