husbonde var otröstlig; och, ännu efter två års tid var han, enligt eget yttrande isina skrifter, ofta försänkt i melankoli. Först efter denna tid erfor. han att Saukko blifvit hemligen enleverad åt Finland, der konstoch jagthundar skola väl betalas. Saukkos egare hade ofta vistats hos en Finsk landsman, Kryddkrämaren Johan Hedman i Stockholm, och hade stundom hos denna vän efterlemnat sin älskade pudel. Hedman sökte få köpa hunden, men fick till svar att han ej vore till salu för allt i verlden. Hedman lät detta passera; men en vacker dag, då han träffade en bekaut Finsk skeppare, föreslog han denne att emottaga hunden. Detta antogs; Saukko lemmnade i djup inkognito Hedmans hemvist, och på hans väns efterfrågningar, svarades att man omöjligen kunde begripa hvart Saukko tagit vägen. Händelsen upptäcktes emedliertid, efter mer än två års förlopp, och både Hedman och Skepparen stämdes till StockholmsStads Käm: EE ners-Rätt. Här uppstod en vidlyftig vättegång; vittnen hämtades ända från Wermland; hundens ägare ingaf förteekning på. Icke mindre än 32 serskilda konster, hvarutt Sakko var drifven; och sedan det blifvit upplyst, att han i Finland var dränkt, förlatt kurveras för gikt, yrkade ägaren en ersättning för dess värde med 1000 Rår Banko och 300 Rdr samma mynt i ersättning för sorgen öfver dess mistning. Många attester inlemnades, under rättegången, dels för alt bestyrka och dels för att nedsätta hundens värde. Käranden åberopade att Kejsar Alexanders hund Smolenskoy, som icke på långt när skall ägt Saukkos dressyr, kostat 800 dukater; han uträknade att den bekante Munito var att jemföra med ett räntegifvande kapital af 100,000 Adr Banko, ehuru han var en idiot i jemförelse med Saukko;s han lät vittnen intyga att en Kapten Grotenfelt i Kuopio haft en hund, som betalts lIika med tre ryska officershästar3 och anförde slutligen, att ?som Saukko öfver träffade alla andra Svenska hundar tillsammantagna, så var kan ock mer värd än de — fyllhundarne undantagna. Denna process har nu avancerat ända till Kongl. Maj:t. Hedman, som blifvit befriad från straff, är deremot dömd att mnigilva en ersätt ning, dels för Saukkos värde, som Domstolarne något nedsatt, och dels för vittnens inställelse m. m. — af något öfver 300 Rdr Biko, och (få ömse sidor har man pliktat derföre alt man skällt på hvarannan, ehuru sådant bordt ursägtas i en hund-process. Akterna om denns hund öfverträffa flerfalldigt i vidlöftighet sjelfva den ryktbara Skeppshandels-processen. Blotta Protokollerne väga nära ett lispund viktualie vigt, och således bör ingen neka att reålet har stor vigt. oo Allmänheten har så länge blifvit trakterad med högmål, att vi trott oss böra för embytes skull äfven regalera med ett hundmål. TT mt ste HERR et RET RESER ESA ARR a TE 3 i a rt j DEN NJELTEMODIGA MARKETENTERSKAN. Une der de Franska sappörernes arbeten i löpgratvarna utanför Lunctten St Lanrent såg men ofta midt under fiendens eld er ung qvinna, soma bar förfriskringar till arbetarne. Hon heter Antoinette Morcau, men var i heta armeen