Aftonbladet – 31 januari 1833, sida 2

Tankar i anledning af en Engelsk Ministers yltranden, De skiljaktiga åsigterna angående samhällets behof hänföras vanligen under de tvänne motsatta benämningarna: Rörelse och reaktion. Hvar och en vet att Rörelsens parti består af alla dem hvilka tro att ett samhälle lika litet som cn annan byggnad, kan under tidens lop bestå utan reparationer, hvilka efterhand måste sträcka sig äfven till utvidgning och föråndrad inredning af hela byggnaden emedan vår tid i båda fallen har olika behof eniot förfädernas. Reaktionens anhängare åter strida emot alla väsentligare förbättringar, hufvudsakligen på den grund, att hvad som passat och varit nog för förfäderna, det, mena de, kan äfven duga för oss. De prisa ouphörligt den gamla goda tiden och finna uti hvarje förändring endast ett nyhetskrämeri. Theorien är den buse, från hvilken i deras ögon allt ondt kommer, och hvilken de derföre hellre än både pest, missväxt och krig, skulle sälta i lithanian. Den sednaste tiden har sedt ännu ett tredje parti uppkomma. Det består vanligen af hederligt och godt folk, hvilka af grundsats hvarken hata friheten eller upplysningen eller theorierna; men det oaktadt, kanske ofta utan att sjelfve märka det, sluta sig till reaktionens leder. Rätta namnet på deras politiska lifsprinep torde böra kallas: förskräckelsen, emedan denna är ledaren af deras opinion och drilfjädern tiäl deras handlingar. Jet är desse som för ögonblicket — märk, för ögonblicket, regera det civiliserade Europa. Förskräckelsens män tänka in nuce ungefär så här: Det som vi hafva är väl dålist no3; Pmen låtom oss för all deticke röra dervid, ty det kande ju blifva ändå värre. Friheten är väl en god sak; men man kan ej veta buru längt den bär af; lålom oss dere före vackert stå stilla. De fördöma icke reformer helt och hållet; men anse, att man endast bör låta tiden åstadkomma dem De besinna härvid icke, att de förändringar, som man öfverlemnar åt tiden ensam, aldrig blifva några reformer uian endast revolutioner, hvilka dock just äro den ytiersta anledningen till deras förskräckelse. Det är emediertid tillfredsställande att se, det förskräckelsen icke råder öfvera!lt. I synnerhet är det glädjande då man finner spår till en motsall rikining ställning framst äsa inflytande på civilisationens allmänna framskridande; d. v. s. hos ett lands styrelse. 105 personer hvilka senom sin åta England är i vår tid det enda land der detta inträiat. Det var Canoninz som der först gaf rörelsens och reformernas lösen, och uttalade desa a . og i ec , Pas ctnra Sa dana! ät ctt wAalonasl a