Aftonbladet – 30 januari 1833, sida 3

fOrelasas. Att aniöggande af ett nytt Universitet i hufvudstaden vore bättre, än ditflyttningen af ett sammalt, derom kan väl ingen tvifla, som inser visten af en vetenskaplig centralpunkt för den moderna bildningen i dess motsats till den antika och medeltidens, och som i all Htppstappling eller inympning af det nya på det sanla, endast ser nya lappar på gammalt kläde. — Det nya Universitetet skulle, 1 samband ned de särskilta akademiska samfunden bilda at Universitet 1 ordets rätta mening, såsom uk derem synes ha föresväfvat Napolcon, vid organisationen af dess Franska Universitet. Domaren så väl som Presten böra stå på höjden af sin tids odling, och således äfven af es; filosofiska åsigter. Ett lagväsende utan iosoliska principer urartar snart till kasuistik och rabulism. Med Er C. anse således Ins. Jen teoretiska — filosofien som en nödvändig beständsdel af juristens filosofiska examen; så äfven kemien, om än mindre för dess praktiska användbarhet i domarekallet, än emedan kemien alltmera ingår 1 beståndsdelarne af den allmänbildningen. Att den allmänna folkbildningen hos oss står på en ganska låg punkt, är klart för hvar och on, som lärt närmare känna vår allmoge i rikets särskilta delar. Hara få äro de deribland, som förmå lyfta sin tanke öfver de materiella behofvens krets och göra sig något begrepp om ett öfversinnligt, ett ande ligt, som sådant! iTaru få äro således de, som förmå vätt faita Cl ristendomens höga anda, helgelsens och det religiösa lifvets fordring: ar! M änsden ser, oakadt allt predikande, i Christus den, som efter döden skall föra dem i en materi ll himmel, om de blott i utvärtes måtto bruka nådemed:en, bivista Gudstjensten och afhålla sig från sådana brott, som den veridsliga lagen bestrafs far. Dess berömda resignation, dess lyckliga bondtro är sällan annat, än en känslolös liknöjdhet, en tankelättja och oförmåga att besinna något mera, än ögonblickets fysiska nöd vändighet. Och huru skulle det väl arnorlanda vara, då religionen behandlas som utavlexa, då deras Gud ofta endast uppenbarar sis för dem 1 den Christtiga Läroboken, icke i det praktiska och politiska lifvet, icke i deras fosterlands öden, icke i naturens lagar! Då så många af dess anställda lärare taga sin relivion 4 hyllan, eler utan sinne för lefvande bildning och af ett, endast der råa menniskan värdigt, missförstånd, ause så kallad verldslig kuoskap likgiltig eller rent af gudlös! Dock hvarföre ofallkomligt omsäga hvdd som i detta ämne är så för träffligt sagdt! Ins. hänvisar till de af Aftonbladet, N:o 189, och 190 anförde och recenserade yttranden af den Stänska a Kyrkoherden, och bega snar detta tillfälle, at hembära denne sa: VUng ns ädle kämpe en ack sägelse, 1 hvilken han är öfvertygad, att alla de skola instämma, som nitälska för sann mensklig bildning, och för en religion, som lefverv i all kunskap och allt samhällslif, och som derföre är enda rättesnöret för menniskans gerningar, alt hon ensam bestämmer den rigtning 1. och den csunnunkt nuv hvilken alla varttot. S