Aftonbladet – 28 januari 1833, sida 1

Vi meddela här nedan den förut omnämnda artikeln ur det Holländska Handelsblad, rvörande Hollands ställning med afseende på de Belgiska 7alfärerna. Detl är en nära nog oförklarlig omständighet , att, oaktadt Konungen i Holland var den som sjelf anmodade de stora makterna att uppträda såsom skiljedomare emellan sig och Belgien, ganska många ändock finnas, som anse alla försök att bringa traktaten till verkställighet såsom ett uppenbart våld af den mäktigare emot den svagare, och följaktligen Konung Wilhelms oböjliga envishet såsom en sublim företeelse af en liten, men enig och kraftfull nations fasta beslut att icke vika för öfvermakten. Till denna föreställning har emellertid nästan hvilken som helst kunnat förledas af de poetiska beskrifningar öfver den entusiasm, hvarmed Holländarne anstränga sig för att bispringa sin monark, som de Holländska bladen, äfvensom de Engelska Tory-Jurnalerna tid efter annan innehållit. Det kan då icke vara annat än intressant att sc, huruvida entusiasmen för krig ibland det klokare folket i Holland verkligen är så stor, som man föreställt sig. Den omnämnda artikeln i Handelsbladet synes oss i det afseendet så öfvertygande, samt har en sådan rikedom på sundt förnuft, och stödjer sig på sådane faktiska uppgifter, att den torde vara ganska svår att vederlägga. Den lyder så: En viss krigslysten anda har bemäktigat sig många af våra landsmäns sinnen, säger Handelsbl: det för den 135 Januari. Man hör dem icke tala om annat än landoch sjöbataljer; de tyckas tro, att blott ett krig kan rädda oss ur vår nuävarande osäkra ställning. t Denna spänning i sinnena har väl till en del sin grund i känslan af den orätt vi lidit och änni lida, till en del i det rättvisa förtroendet för våra krigares tapperhet, och deras fältherres mod och krigserfarenhet. Äfven vi dela detta förtroende, och äro; öfvertygade att