Aftonbladet – 25 januari 1833, sida 1

Utrikes: Hvar och en känner nogsamt, att den Belgiska frågan ännu är den qvistigaste punkten ibland alla de politiska problemer, som på sednare åren sysselsatt Regeringar och folk. Medan Konungen af Holland svär på, att icke öfverlemna fästena Lillo och Liefkenshoek, och ifrigt fortsätter att organisera sin krigsmakt till vårens ankomst, svära å andra sidan beundrarne af den såkallade rätta medelvägens styrelse på, att allt redan är afgjordt och förträffligt.. Detsamma yttrades å den sidan redan för ett år sedan; vi förklarade då, i enlighet med många andra, vår tanka att ingenting vore afgjordt hvarken genom traktaten af den 15 November eller de såkallade vatifikationerna, och erfarenheten bekräftade denna tanka. Gud allena vet huru lång tid de stackars Belgierne ännu skola få vänta på sitt slutliga öde. Vi meddela i dag öfver detta ämne en artikel af en bland Europas snillrikaste och begärligast lästa Författare, hvilken betraktar fråsan från en egen synpunkt, och i vårt tycke mästerligt utvecklat den: Det är nyttigt att mellanåt midt under detta sorl af depescher, bulletiner, stafetter, marscher och koutramarscher, anfall och försvar — och alltsammans för några mils land kalladt Belgien — undersöka på hvad punkt vi stå, och att förvissa oss om frågans verkliga karakter och det skick, hvari den befinner sig. Vi skola i dag försöka att göra det. Sådane hvilopunkter i vårt lif äro nödvändiga; och jag är både af grundsats och för ordningens skull stor älskare af tid och stund. I hvad ställning befinner sig således Belgiska frågan i slutet af år 1932? Antwerpens citadell har blifvit intaget af cn tapper Fransysk arme, utrymdt efter ett par dagars förlopp, och lemnadt med alla dess underly dande fästen i Belgiska krigshärens våld och beskydd. Holländarne hafva bränt deras mindre fartyg, heldre förstört dem än låtit dem falla i Belgiernes händer, och Schelden har varit vittne till denna Lkandling af nationellt raseri och denna motgång för Holland. Detta faktum ensarat, så obetydligt det ock må förefalla de :m, som blott kasta en flyktig blick på hvad som förefaller i verlden, skall öfvertyga alla som icke äro blinda och döfva — jag menar i moraliskt och politiskt hänseende — att en stadigvarande förening mellan Belgien och Holland är omöjlig. Ty märk ! så stor var Holländarnes fiendskap mot Belgierne, att de heldre än att lemna sina kanoneller ångbåtar i deras våld, sänkte eller brände dem alla. Och på andra sidan var Belgiernes förbittrinz mot Hollindarne så stor, att Kung Leopold och m unicipal-embetsmännen 1 Antwer rpen med största möda förmådde rädda de Holländska soldaterne ifrån att blifva mördade på stadens galor — och voro verkligen icke i stånd förekomma, ait ofticevarne blefvo förolämnvade och anfallne. Huru