Aftonbladet – 24 januari 1833, sida 1

en kl. 6 eftermiddagen. företrädares Hr Adams. Det förhåller sig så med detta årets budskap, hvilket gör stc heder åt President Jacksons upplysning, själ: styrka och statsmannavishet. Det är märkv: DD digt se huru, under den fruktbara Amerikanskåk statsförfattningens välde, menniskorna mägtigt underkastas institutionernes inflytande. Huru mycket talade man ej om Jacksons medfödda obändighet och krigiska häftighet? Det skulle vara förbi med konstitutionen om han nånsin kom till Presidentskapet! Och han har nu i 4 år förestått detta vigtiga kall, med högsinnad moderation, förträfflig anda och den samvetsgranna rättvisa, som alla hans företrädare alltsedan Washington, utan undantag, ådagalagt på denna höga plats. Menniskan försvinner så tillsägandes i institutionerne, eller rättare, detta presidentskap, som förnyas hvart fjerde år, och som. vi i vår egenkära stolthet förebrå dess föränderlighet, gör mer för Amerikanska unionen än att försäkra den om en styrelse af en Konungs hela lifstid, så lång man ock må tänka den; detta presidentskap försäkrar nationen om en styrelse i en och samma anda, en och samma syftning, i den oföränderliga tankan af allmänt väl, af en hög och orubblig moralitet, som forlplantas från den ene Presidenten till den andre, icke genom den. tillfälliga principen af ärftlighet, men genom den beräknade styrka, som ligger i den dubbla grundsatsen af val och ansvarighet. En bel-esprit af rätta medelvägen sade för någon tid sedan till en Amerikanare: men alla edra Presidenter likna hvarandra; det finnes icke något framstående snille bland dem: man skulle kunna säga att det är alltjemnt samma person som väljes, under ett nytt namn. — Det är just så vi vilja ha det, svarade Amerikanaren; vi vilja öfverallt se grundsatsen och icke personen; så länge på Presidentplatsen mannen försvinner för principen,4i som är förträfflig, så länge skola vi fortfara att vara det bäst styrda folk på jorden, d: v. s. det minst styrda. ) Vi skola icke i dag vidlyftigt utbreda oss öfver detta vigtiga dokument, som vi skynda att öfverlemna åt våra läsares begrundande, och till noga skärskådande af den monarkiska principens vänner. Vi vädja till deras redlighet, icke allas, men större delen, om det är republiken, som här bleknar för monarkien, eller monarkien för republiken. Vi veta ganska väl att det gifves personer, som tro sig svara på allt då de säga: Vi hafva i Jpoi skjutit med drufhagel på dem, som ropade lefve republiken, och segrat. I Må dessa menniskor, så kära i fakta, läsa Jacksons budskap; de skola se med hvad uhdseende, med hvilken ädel anda af moderation och opartiskhet, den förste embetsmannen i ett land med folksuveränitet tror sig böra behandla de stridiga opinionerne, äfven då de äro uppretade, och i sin djerfhet våga hota med den råa kraftens motstånd. Jackson behandlar icke som brottslingar, som mördare och afskyvärda