es UD OO graferne nödsakas, i brist på dokumenter, att afskrifva hvarandra. Malte-Brun lyckades ej bättre än andia, och det enda han kunde göra var alt gifva en ordagrann öfversättning af hvad den gamle Spanska geozrafien Alado säger om denna ö, I likhet med de flesta andra, gjorde äfven jag mitt besök på Cuba såsom affärsman. Jag afreste till Havana för att reklamera utbelta!ningen af en ansenlig summa penningar, som en afliden slägtinge haft att fordra, hvilkens testamente jag var förordnad att verkställa. Lagen är på Cuba, liksom i andra länder, ganska maklig i sina förrättningar, och tvungen alt foga mig efter dess långsamma gång, kom jag att dröja qvar på ön längre än jag hade ämnat. I Januari månad landsteg jag i Havana och tillbragte på en landtgård det öfriga af vintern, om man så får kalla denna årstid som här är så ljuf och behaglig. Jag fann milda och hyfsade seder, vid sidan af råhet och barbari; blygsamhet, anständighet och hederskänsla bredvid öfverdådet, illviljar och lågheten; redlighet och oegennytta utmed intrigen, lögnen, sveket och villfarelsen. Der rådde ett slags moraliskt chaos, Allmänna opinionen är i Havana utan betydelse; man tänker der oupphörligt på medel att ostraffadt undandraga sig lagens bestraffning, och att besticka dem, som handhafva rättvisans skipande, Men den rättvisan måste man göra Havaneserne, att de i allmänhet äga bättre naturliga anlag, än de fleste innevånarnve i andra städer af det Spanska Amerika. En stor del af befolkningen på ön härstammar från fatitige och idoge öboer från Teneriffa och andra af de Canariska döarne, derifrån förjagade af den förskräckliga bungersnöd, som så ofta bemsöker de så kallade Lyckliga Öarne (Insulzx Fortunate). Den ursprungliga stammen af dessa råa men dygdiga innebyggare är blandad med Spaniorers blod, till större delen födde i det vällustiga Andalusien, och utan tvifvel bafva Cubas fruntimmer detta ursprung att tacka för den uppriktighet och okonstlade godhet, som karakterisera dem. Jag har sett dem på deras baler och tertuilias, rikt klädda i sina Parisiska kostymer, och alltid hos dem funnit behag, godhet och förtroende. Deras reguliera ansigtsbildning, sylfidiska växt och svarta blixtrande ögon göra dem för öfrigt, oaktadt deras nog mörka färg, till verkliga Georgiska skönheter, Spanskan klingar som englasång från deras läppar, och det tycke jag fattade för detta språk härleder sig isynnerhet från deras melodiska prononciation. Havaneserne hafva tagit sig stora friheter. med Castilianska språket, som förflyttadt till detta behagliga klimat iklädt sig det fina. behaget och klangen af Joniska dialekten. Uttalet bar blifvit lätt, all dess bårdhet försvunnit, och det beständiga användandet af mångstafviga superlativer och diminvtiver ,. hvaraf detta språk öfverflödar, har återgifvit det i rikedom och välljud, hvad det förlorat i kraft och energi. HN Öns temperatur förhåller sig mycket olika; PL