seUt rikes: FRANKRIKE. i Paris den 3 Januari. Trängseln vid Deputerade Kamaren var i dag större än vanligt; man visste att frågan om Hertiginnan af Berry skulle förekomma. Då Presidenten, sedan några smärre mål hade förevarit, för klarade, att Hr Sapey hade ordet, för att föredraga de inkomna7 petitionerna rörande Hertiginnan, skyndade en stor mängd Deputer rade till Sekreterarne, för att låta tec kna sig som talare under diskussionen, Or Sapey begynte med den anmärkningen, att han hade utlemnat alla sådana uttryck i petitionerna, som andades passion eller eljest voro stötande, hvarefter han uppläste dem. Några hade begärt, att Kamaren icke skulle Jupptaga några projekter som i detta ämne kunde föreläggas den af Regeringen; andre insisterade derpå, alt Hertigimnan genast skulle sättas i fribet och återskänkas åt sin familj; en petionär, Grefve Bec de LiEvre erböd sig till gislan i Hertiginnans ställe; andre slutligen bönfölio hos Kamaren, att icke af någonting låta förleda sig att gifva något domslut i detta mål. Med de sistni ämnda hade Komiteen instämt; den hade trott, att det vore Regeringens s sak, att vidtaga de mått och steg som erfordrades för att sätta nationens intressen i harmoni med det afseende man måste hafva på Hertiginnans ställning. 1T en petition anmärktes, att domen öfver Ludvig XVI hade i allmänna opinionen brutit stafven öfver. nationalkonventet; domen öfver Hertigen af Enghien hade brännmärkt Napoleons regering och Ludvig Filips regering borde icke ntsätta sig för dylika förebråelser. Ännu en an