Aftonbladet – 17 januari 1833, sida 1

de i afseende på åtskilliga effekters afföring ur förråds-räkenskaperna anmärkt: att vid de tillfällen, då effekter skolat försäljas, hadezserdres derom utgått från Kongl. Maj: Add; Stats Sekreterarens kontrasignation; men yidandra till fällen åter, då de skolat skänkäs-bort; ellår utlemnas utan betalning, hade Krigs-Kollegiuns : dertill blifvit autoriseradt genom et ordräs, afGeneral-Adjutanten för armden. Såsom exempel för det förra hade afdelningen eiterst en försäljning af sablar till Postverket, enl. Kongl. Brefvet den 12 December 1829, och för det sednare, en ordres från General-Adjutanten, att utan ersättning utlefverera och ur räkenskaperna afföra diverse beväringspersedlar samt åtskilliga effekter till ett fyrverkeri. I sammanhang härmed hade afdeln. anmält, att KvrigsKollegium fyra serskilda gånger verkställt utbetalningar af mindre summor, blott på General-Adjutantens ordres. Under Hrr Revisorers öfverläggning om dessa anmärkningar afgaf Hr Prof. Cedersehöld ett anförande, som synes förtjena en särdeles uppmärksamhet. Afdelningen, sade han, hade mindre fästat sig vid värdet af ifrågavarande utlefvereringar och utbetalningar, än vid sjelfva principfrågan, hvilken afdelningen hade ansett vara af desto mera vigt: nemligen huruvida utbetalningar af statens medel, eller dispositioner af Kronans förråder kunde äga rum, utan Kongl. Maj:ts med vederbörlig contrasignation utfärdade , anordningar. I detta hänseende borde man dels taga i betraktande, att det vore angeläget, att i vigtigare frågor bevara principen, äfven om dertill måste begagnas tillfällen, hvilka i och för sig sjelfva icke kunde gifva nog styrka för behofvet af principens iakttagande, dels ock icke förbise hvad erfarenheten bevittnat, att missbruk merendels alltid började i smått; och att, cm man underlät att anmärka saker, derföre att de voro af mindre betydenhet, så kunde ett sådant stillatigande, helst å Rikets Ständers Revisorers sida, en annan gång möjligen åberopas såsom försvar för lika beskaffade åtgärder, hvilka i sina verkningar kunde blifva af mera eftertänklig beskaffenhet. Hr Cederschöld hade väl derföre trott, att dylika inkast kunnat förekommas, genom någon sådan framställning som afdelningens yttrande innehölle. Men enär principfrågor i allmänhet vid Riksdagarna visat sig af en ömtåligare natur, och mången bedömt prineipens vigt efter summans storlek , ville äfven Hr Cederschöld för sin del, hellre än att gifva: anledning till ett Rikets Ständers beslut, som, endast derföre att ifrågakomna summor uppgått till ett obetydligt belopp, skulle gifva sanction till depositioner å stadsmedlen, hvarom ordres blott ifrån General-Adjutanten utgått, låta all fråga om ifrågavarande anmärkningars upptagande i berättelsen förfalla. Häruti instämde äfven de öfrige Herrar: Revisorer): ), Detta Hr Cederschölds yttrande innefattar