Aftonbladet – 16 januari 1833, sida 3

Linkeping d. 8 Jan. 7833. Några dagar före Jul afled å härvarande Länshäkte en fattig Lumpsamlare, bysatt för en skuld af 8 Rdr 6 sk. B:co, som han åsamkat sig genom omkostningarne för ett af sina barns begrafning. Efter de upplysningar, man kunnat inhämta, har den aflidne varit känd, såsom en stilla, ärlig och arbetsam man, hvilken endast genom trägen fit kunnat lifvära sig, hustru och fem minderåriga barn. Den dystra aning, som han vid sitt första inträde i häktet med beklämdt hjerta och synbar ångest yttrade: Jag kommer här aldrig lefvande ut,? besannades snart; ty den sjukdom som blef hans sista, och som, gruudlagd af djupt tärande bekymmer, han troligtvis medförde?i sitt fängelse, kunde, oaktadt den ömmare vård, som här ägnades åt den olycklige, icke häfvas, cnärv de själslidanden, hvilka saknaden af friheten och åtankan af Makas och barns öfvergifna belägenhet, närde och underböllo i hans hjerta, ständigt matverkade konstens och naturens bemödanden. Om Samhbällslagar. ne i vissa fall medgifya rättighet öfver medborgaresfrihet och lif, tyckes det likväl, som denna rättighet i ett Christeligt samfund borde vara underordnad en högre lag, den Christliga kärlekens, såvida den1 genom makten, som den lemnar åt goadtycket och obarmhertigheten, icke skall i sina följder blifva skadlig för samhället sjelf. När, såsom här, en fattig husfader, under fullkomlig oförmåga att gälda den lilla summan af 8 Rdr 6 sk. B:co, ryckes från Maka och fem små barn, hvilka derigenom beröfvas sitt enda stöd, och utsättas för nödens och hungrens alla följder, så synes det oss, såsom fordringsegaren, hvilken dessutom lärer vara en tämmelig rik man på penningar och gods, icke blott begått en orättvisa emot den utfattiga, nu mera värnlösa familjen, utan ock emot samfundet som i flera afseenden torde få vidkännas följderna af en så långt utsträckt obarmhertig snikenhet. Hvad man i öfrigt med fog kan anmärka, är, att den, som på dylikt sätt använder det goda, Gud honom i ymnigt mått gifvit, och som eger så liten kärlek i hjertat för sin arma nästa, bevisar derigenom att han ännu icke uppfattat, hvarken Christendomens eller medbovrgerlighetens sanna anda, och förblifver i sådant skick, ehvad namn han föröfrigt må bära, och hvilka skatter hav än med giriga händer må hopsamila, inför hvarje hederlig menniskas ögon i timligt afseende blott och bart en Lumpsamlare och i andligt måhända ännu någonting Lumpnare. Insändaren har trott, att ofvanstående anmärkningar, som han bland sina öfriga enskildta anteckningar för en framtid försvarat, borde för sjelfva sakens skull: komma till allmänhetens kunskap. Syftet dermed är icke alt förolämpa, men att väcka och varna, Ofta af obetänksamheten, oftare af vråugsinnet och snikenheten företagas gerningar, hvilkas svårare följder ingen kan beräkna. Gerningen kan skyddas af en yttre lag, och följderna deraf likväl återkomma med fördömelsedomen af den lag, som står skrifven i hvarje menniskas hjerta. (Linköpin gsbladet.) RAA Jönköping den 22 Jan. — Natten mellan d. 6 och