LITTERATUR. — Predikan som hölls i Riddarholms kyrkan; då K. Gustaf II. Adolfs likkista första gången omgafs af Sveriges kärlek och tårar, (i utdrag) utaf Biskop J. Botvidi, Konungens Öfver ste HofPredikant, jemte åtskilliga utdr ag ur den första sorgefestens litteratur. Allmänheten har redan haft tillfälle göra bekantskap med de tal, som höllos af Hiv Wallin och Geyer vid Gustaf Adolfs jubelfest. Vid sidan af dessa ställer sig denna minnesblomma, som straxt planterades på hjeltens graf, och således måste vara välkommen för dem, som ännu gerna några ögonblick sysselsätta sig med hans stora minne. Det förtjenar att se huru hans egen tid kunde fatta den store mannen, huru den bildning han sjelf skapat kunde prisa honom vid hans graf: det för rljenar alt sam-. manhålla detta fordnas med vår egen tids uppfattningsförmåga, för alt se hvilken kraft till en oändlig utveckling som låg i den cultur han meddelade nationen. Vi tro der före att ingen skall ångra den stund han använder till denna bekantskap, eller dena återblick han dervid än-nu föranledes kasta på hjelten, sedan dagens barn längesedan glömt jubeldagens högtidlighet. För att meddela läsaren ett prof på talarens framställningssätt, införa vi här slutet af predikan: Nu efter H. S. M:tt landsens fader, then hje Iten, som oss beskyddadt och frälsat hafwer, är sin koos: Så är rätt och billigt, at wij, som Israels folck cjorde Juda Maccabeo, hierteligan begråta honom, hållandes oss för olycksamma Menniskior, som cen så tapper Herre förlorad haifua, i huilken högt förstånd, kongeliga dygder, och manliga Gerningar, lysa som edie stenar, som stiernor 1 firmamentet. Sedan alt Wij hålla oss stadigt vid IH. S. Mitz dotter, wår nådigeste Drotning, ce. och försuara oss emoot alla våra fiender, som the Maccabeer, til thess thenna werldennes stora buller sigh ändra kunnas Enkannerliga och i symnerhect, at j Stormechtigeste höge personer, och nådigeste drottningar, stillen idra tårar, som Fsracls barn gjorde efter Maccabei dödh, och tagen åter hugswalelse til ider. I Rijksens iv sgerande Rååd, och myndige Herrar, söken landsens bäst :, och försvaren huars och ens wälfängen frijheet, gilffuen acht på våra fiender, och hållen alla saker i god beredskap. IF Vnodersåter, ären rättrådige till landsens försvar, hörsamme 1 alla ärlige saker, och trogne föäderneslandet. I Krijgsmän, Ryttare och Soldater, strijden manliga, icke för root och byyte, vthkan Guds försambli ings, och fäderneslandsens frijhet. I Tydske aff högre och nidre Stånd, läten icke fienden effter sin yitja rasa: Vithan förjagen, och vaderkuffuen honom, som Maccabeerne gjorde the alfälliga Judar. I alle samman, inlindske och vtländske, ståån som en man, sanunanbundne medh enig! hetenes och trohetenes band: Intet görandes medh kijf af fåfäng ähvo: Icke heller secudes