Aftonbladet – 16 januari 1833, sida 2

STOCKHOLM Den 16 Januari. PARAPLYN och CHAPEAU-GRISERIET. Vissa Franska Tidningar, hvilka finna echo äfven hos oss, göra sig lustige öfver nedlåtenheten hos er viss, som han kallas, att, för jäktande efter popul: witet, bland annat gå med paraply och grå hatt. Vi finna dervid likväl icke något anmärkningsvärdt. Det vore hårdt om den högst uppsatte, då han icke represen? terar, vore mindre fri i det lofliga och tillbörliga, än hans ringaste undersåte — och i sanning något mera lofligt och tillbörligt kan existera, än alt skyla sitt hufvud med en hatt af bruklig färg och form, eller att skydda sig för regn med en snygg paraply. Vill man att lik en Dalai-Lama han sällan och aldrig annorledes, än i konungslig ståt skall visa sig för mängden — kanske med krona på hufvudet och en himmel beständigt buren öfver sig? I ett konstitutionelt land är det både vackert och ullbörligt, att Regenten icke spelar rolen af en öfvermensklig varelse, ett spel, som dessutom der cj skulle dåra mången. Om han ge nom sin nedlåtenhet på ett ogeneradt och likväl värdigt sätt söker förvärfva sig popularitet; är det, emot hvad man vill insinuera, en verklig förtjenst; och skulle den gråa hatten och p: araplyn dertill i någon mon bidraga 1, så VvOtera vi för deras användande, åtminstone i Frankrike, der bagateller ofta hafva en förunr derlig verkan. När Folkets kärlek är, såsom den bör vara, Furstens skönaste belöning , så försmår han icke något oskyldigt medel, som dertill kan bidraga. Äfven i Ry ssle md, så der spotiskt dess styrelse sätt än afmåk ss, citeras exempel häruppå. Då Kejsar Alexant ler genomreste Finland skall han gått så långt i bemödande att vinna hje ;rlan, alt han ej ansåg sina Kejserliga läppar för goda att kyssa några små fruars händer. Det var utan tvifvel tillika en hyllning at könet, på hvilket man vet att han satte stort värde, och liksom vi alla utan undantazg äro syndare för vår Herre, ansåg kanske Koj jsaren, på sin upphöjda plats och i sitt stora Rike, skillnaden ej så märkelig emellan Sena2lorsden Länsmansfrun, cudast de båda hade vackra händer. Ookså vann den älskvärda Kejsaren hvad. han sökte. Fruarna tillbådo honom, och hälften af de m, deras män, måste naturlig stvis göra så med. I det närvarande Ryssland säges ock en viss eftersträfva popur laritet på ett sätt, kanske mera instämmande med egentliga Ryska national-lynnet och bist passande i en militär-stat. Han bär hvarken