Aftonbladet – 14 januari 1833, sida 1

Utrikes: SPANIEN. Bief från Madrid af d. 18 Dec. innehålla åtskilliga detaljer om orsakerna till Ministrarne Monels och Cafrangas afskedande. Hr Monet var nemligen en särdeles vän och gynnare af den barbariske Grefve Espanna, som blifvit afsatt, och bade af alla krafter sökt hålla honom uppe. Drottningen fick veta detta, och nu mäste Hr Monet bereda sig att dela lika öde med sin vän. Han hoppades dock kunna afvända stormen, då General Llanders ankomst till Madrid och audiens hos Diottningen afgjorde saken. Han berättade henne allt hvad Catalonierne hade måst utstå af Grefve Espanna, och upptäckte för henne Monets hemliga förbindelser med Grefven. Generalen sjelf hade Monet förbjudit visa sig i Madrid, men han hade ej åtlydt befallningen, emedan han ansåg för sin pligt att undeirätta Drottningen om dessa förhållanden. Nu beslöts Monets afsättning. Llander begärde att få kyssa den unga thronföljarinnans hand, och svor att till döden försvara hennes rättigheter. Drottningen blef djupt rörd och sade till honom: gå att aftorka de tårar som dina landsmän så ymnigt måst gjuta, under deus styrelse, som du efterträder.? Generalen afreste samma natt, och dagen derpå afskedades Monet, Då Drottningen underrättade Konuogen om Llanders ed, svarade han: har han svurit det, så håller hah det. Hr Cafrangas fallitillskrifves hufvudsakligen hans böjelse att åter insätta Castilianska rådet i alla dess gamla rättigheter, hvilka äro af ett oerhördt omfång. Detta hade för ingen del kunnat stå tillsammans med den nya inrättningen af Iorikes ministeren, som just är grundad på Castilianska rådets fall, hvilket hädanefter blott är ämnadt vara en Öfverdomstol. Många rykten äro i omlopp om Grefve Espanna. Somlige säga att han flyktat,anmdiå att han tagit lifvet af sig. Det förra är sannolikast. Mm MM nn