Aftonbladet – 10 januari 1833, sida 2

oc vå . nn Sö vn a OR .oppen i Sverige voro militär-straf, tilläts det delinqventen att fortskynda sitt lopp så hastigt han mäktade, och månget spöslag undgick den blodade kroppen, antingen genom loppets snabbhet eller genom en och annan kamrats medlidande, hvilket ej så noga kontrollerades, Högsta kroppsplikt var dock alltid svår att genomgå; men om delinqventen icke utan fara för sitt lif förmådde utlöpa alla hvarfven, lärer straffet ändå ansetts til fullo verkstäldt. Så eftergifvande är man ej i Ryssland Delinqventen får icke löpa. Han måste gå, företrädd af 2:ne soldater, som framskrida efter en afmätt långsam marschtakt, med gevär och påskrufvade bajonetter, vände mot delinqventens bröst, Öfveroch Underbefäl kringvandra oafbrutet de uppställde lederne, för att med uppmärksamt öga följa slagen, och olycklig den, som slagit felt eller för lindrigt; på hans rygg göres ett tecken på ryggen med krita, och efter slutadt gatulopp måste han i sin ordning emottaga en extrajudiciel bestraffning, som i Rysk stil icke är att narras med, och blott Ryska kroppar, inöfvade i lidanden och försakelser, kunna tåla. Om den till gatulopp dömde icke uthärdar fortsältningen af straffet, utan stupar på bajonetterne, framföres en bår, och buren på den, emottager han de återstående bestämda siage:; ty den Ryska rättvisan medyifver icke den minsta afprutning, Ett åsyna trovärdigt vittne har berättat, huru 2:ne Ryska soldater undergingo på ofvanstående sätt det högsta gatuloppstraffet. Det verkställdes med yttersta stränghet, och. Öfverbefälhafvaren, eljest känd för ett mildt och älsk värdt sinvelag, ansåg icke under menskligheten eller sin värdighet, att på äkta Ryskt manEr under hotelser på det eftertryckligaste uppmana verkställare och uppsyningsmän att gå skarpt till väga vid fullgörandet af deras pligt. Följden blef att de olycklige staplade omkull på halfva vägen och redan vid 6:te hvarfvet hvar efter annan måste läggas på båren, der de under fortsatta slag uppgåfvo andan. Ienan räkningen blef full måste deras liflösa kroppar emottasa de sista slager, hvarvid den slocknande lifskivaften ånnu 1i5jde sig i nervernas sprittning. För att öka fasan för den mera brottsligt ansedd-, nödgades han åse sin kamrats afstraffning och i dennes öde förespegla sitt eget förestående. Bestraffoingen verkställdes af kamraterva med allt m-jligt sinneslugn, och det ohyggliga uppträdet beskådades af befäl och gemenskap med ett lättsinae, och följdes af en munterhet som man skulle anse gränsa till onatur , om man icke af inqvisitioneas bål, negerslafvarnes b-ehandling, vildarnes marter och en mangid hitoriska tilldragelser kände, buru alla ineoskliga känslor kunna qväfvas, och att meaoniskan, nedst gande unvder sjelfva vilddjuen, ban förvandlas till en djefvul mot sitt coct slägte, Det hör till saken, att den menvsk! ga pria cip skail råda 1 den Ryska lagstiftningen, att ingen för brott, af hvilken svår heskalkahet som belst, med undantag af majestälsi brott, och hvad kvigslagarne stadga, kan mita lifvet. Keisarea Hndertecknar så!vdes icke