het, för hvilken man anropat hans benådningsrätt, och de skäl som finnas, att antingen bevilja eller afslå benådningen. Före ransakningen kan omdömet härom knapt ledas af annat än sqvaller. — General-Majer Adlercreutzs ansökning var af helt annan natur, än de vanliga nådansökningarne. Han begärde alt blifva frikänd från allt straff, innan ännu någon undersökning föregått, hvilket i rättsläran kallas abolition. Högsta Domstolen ansåg saken vid sådant förhållande ej kunna vara föremål för Konungens Nåd; men Kongl. Maj:t lär, det oaktadt, nyligena bifallit Gen.Major Adlercreutzs ansökning och förordnat att det mot honom anställda åtalet skall upphöra, så att General-Majoren, af gunst och nåd, blifvit befriad från både dom och undersökning. Sedan nu denna extension i benådningsrätten tillkommit, torde det vara nödigt att snart få bestämdt, huruvida en underdånig ansökning om nåd, ingifven i rättegångens början, skall medföra uppskof i ransakningen, eller ej. Detta torde vara destomera vigtigt, som eljest den anklagade kan blifva både förvunnen och dömd, innan Kol Maj:t ännu hunnit bestämma om någon abolition skall beviljas eller ej.