Ra Rn ne SS ON oo Sf ma ändamålet, REVY AF TIDNINGARNA, Vi hade, för en mångd andcra ämnen, så när glömt berätta, hvad våra medarbetare i vingård-n haft för sig till julhelgen. Granskaren, har, under de sista tiderna, börjat gifva tecken till vissa lucida tutervalta, ech dymedelst röjt en så besynnerlig förändring i sin inre varehe, att vi verkligen frukta att han icke lefver länge, Uti sitt blad för julaftonen, under några sorgsaa betraktelser i anledning af julhelgen, utbiister han neraligen på följande sätt: Med den gamla goda tiden — tvekom ej att utsäga denna obehagliga sanning — har ock den allmänna trefnaden flytt, i sällskap med den allmänna välmåsan och den allmäsxna sedlighetlen hos uvga och gamla, Tryckt af allmänna bördor och af sjelfskapade behof, ä den trumpne landtmannen ej mera hvad han fordom varit. — —— Snart tillstundar dock ett ovvtt tidskifte, och, vm vira aningar och våra förhoppningar icke bedraga, ett som kommer att i stor mon förbyta Sveriges stuts-skick och dess förnämsta inre förhållanden. ?Lyckönskom oss då, att hafva upplefvat denna tidepunkt, och låtom oss förmoda, att Svenska folket, innan nästa tidskifte tillända-. gått, skall se trefnaden och välmågan åter tage vigen till våra frejdade bygder:?? — — — Hvad kan väl gå åt Granskaren? Är det endast sorgen öfver den gamla goda tidens förfall, som kommit honom att förtala sig, elJer har han på en gång blifvit en anuvan menniska? Det är nu andra gången, som man ifrån hans mun hör det märkliga erkännandet af jer dbrukarens betryck genom de allmänna skattebördornas en sats, som för några år sedan icke kuvde yltras utan att det rubrieerades åsom försök att utså oro i sinnena och missnöje mot styrelsen, och hvilken ännu 1 år ådrog oss den förebiåelsen att utkasta eldbiänder för autändbara inbillningar, Hvem kan reka att en opposition är nyttig, då den kannat uträtta åtminstone så mycket , att en sig taliaude ministeriel tidning år 1332 öppet erkäsner samma sanning, som 1823 d. I Mars förenled!e den nvamnåurniga besvärjelsen emot Frib. An. karsvärd? Vi lIlyckönvska emedlertid det allininna, om de, som inspirera Gr nskaren, alsarligen mena, hvid han ranburit; och em de ominösa meningarna och fö:boppningarna ow reformer i statsskicket, der:gepom bl.fva mer än blotta drömmar, — Uti gårdagens nummer har Gratvskaren, i euledning af en not i artikela i vårt Mäåndagshblad om Hertiginnan af Berry och Napeleon, anvinodat os: ait bestämdt uppoch namngifva de tidningar i Stockholm, som med beröm omnämt Hertiginnans brottsliga reaktonsföriök, på det inga, som ej gjort det, måtte ohlifva misstönkta, Granskaren har son man foner, ett ömt samvete, hvilket hedrar banom. I öfrigt lärer det vara nog2 ; orm avt bode he lila sila agar cAmMmM 3 Ati einal