Aftonbladet – 22 december 1832, sida 2

RT SST Arr MYM RM CR Ng man dem det tillåter, hvad StatsMinistrar verka i andra länder — hvarföre ha de hos oss ej fått högre rang? För öfrigt — hvad gör rangen till saken hos den, som icke talar i sttt, utan i Konungens namn? Är det icke tverlom, just för att kringgå alla vangfrågor, man uppfunnit formeln på Na digste Befallning? — och FåltMarskalkarne? emottaga och efterkomma de icke de embetsskrifvelser, som i denna form kunna af ermåns yngste Geucr alAdjuatant till dem ställas? Hvi skulle man i civila hierarkien vara ömtåligare? Imellertid, och som det nu förhåller sig, äro och förmå Stats-Sekreter arne ingenting, utom den stund, då de föredraga 1 Rådet och emottaga Konungens underskrift. — StatsSe kreteraren för krigs-ärenderna kan icke låta flytta en skyllerkur eller kommendera en FörrådsVaktmästare: Den för inrikes ärenderna ej låta uppbåda ett par hästar till kronskjuts, eller kommendera en Fjerdingsman: Den för Handelsoch Finans-ärenderna icke låta öppna en tulldom eller kommendera en Besökare: Den för Keclesiastik-ärenderna icke påbjuda ett skol-lof, cller kommendera ca klockare. — Med ett ord, våra StatsSckreterarve förmå i verkställighetsväg intet, — alldeles intet; och det är icke utan at ju Icke denna ivurättning af verkställande maktes har något rätt sällsamt. Men hvar är då den civila verkställande makten i Sverige? Ja, den är kringspridd emellan 50 civila Embetsverk. och heta Kollegier, BandshöfdingeEmbeten, Direktioner eller Styrelser, hvilka alla, mellan sig och Konungen, ingen förman äga, Är denna inrältning rigtig, så är deu, i ordets egentligaste bemärkelse, makalöst rigtig, ty make kan ej upptes i någon af dena civiliserale verldens Stuter.) Söker jag efter några lokala förhåilanden, hvarigenom denna egenhet blifver oss nyttig, eller åtminstone förklarlig, så finner jag motsatsen ådagalagd af erfarenheten, som visa skillniden emellan våra administratfva ärenders gång förr och nu: Granskar jag de resultater, som det är i vår närvar rande inrvättningsnater att allstra, så finner jig dem vara — slapphet — längsamhet — improduktivitet eller ofullkomlig verkställighet — och stationärt tillstånd (medan den öfriga verlden framskrider) samt enerycrad ansvarighetspriocip, (medan vi vid våra Riksmöten intet ifrigare drifva än ansvarighets anspråk). Bland obestrilligaste grundreglor för alt utöfaing af makt, heter först att: befalla är intet, om verkställigheten ej behörigen bevakas, och dernäst att: detta bevakande bör aligga den, genom hvilken befallningen utfärdas. Och hvem vill påsta, att de icke äro lika gällande i stitstjensten, dessa reglor, förutan hvilkas iakttagande icke en landtgård, icke en fabrik, icke ett kompani soldater, kan rätt handhafvas en dag? Men hvem vill säga, att våra Stats-Sckvreterare äro mntrustade i enlighet met dessa grundsattser? Hvem vill se deras förmåga tillfyllestgörande det enda medel de äga: nemnligen att i StatsRådet anmäla sina bekymmer och utverka Konangens itererade underskrift: As — i ee ee ee — In I a— —Den politiska ansvarigheten allena kan gifva sär kerhet för ett fritt folks vättvisa anspråk på upplyst Jurnalens beskyllaing, att de ifrigavarande fragmenterne tjenat att fylla Aftonbladets ofantHet slukande spebter, kunna vi icke annat än medgifva; ty Aftonbladet har, gemensamt med Jurnalen, det fe!, att allt som derull införes, bidrager till att ftylla spilterna. t) Mig undfaller icks, att oss egna lokala förhållave den stuudom kunna fordra egna Orzanisationer. Mea när dessas sällsamhet icke äger detta försvar, då är presumtionen emot der riktighet stark; ty ha ensam rätt emot alla, är tHägot ganska säll svika