Aftonbladet – 19 december 1832, sida 3

-— ÖN PR a OA BOR TATE AR FLLTL: Regeringen har ingalundR uttryckt någon bestämd mening, att den ovilkoriugen skall ske till 228 sk. Detta yttrande bar ökat de farhågor som öfverallt yppat sig — Likväl innehåller Kongl. Maj:ts ofvannämnde skrifvekse, att K. M. beslatat sammankalla Riksens Ständer till Urtima Riksdag för att med dem öfverlägga om bästa sättet att bringa till verkställig het Lagen af den r Mars 1830. Denna Lags 1 S. lyder: Såsom orubblig grund så väl för invexlingen af Bankens sedlar som för ivlösen af dess öga förbindelser, hvilka med Bankosedlar fullgöras, fastställes alt 728 skillingar eller 22-3 Rdr Specie i sådane sedlar eller förbindelser skola gälla lika med En Rdr silfver, efter den, med afseende å slagskattens beräkning i mynlet, af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer förändrade 1664 års myntfot. Om nu en annan vexlingsgrund än 128 sk. skulle blifva autagen, så måste detta ske geuom en ny af konung och Ständer fastställd Myntbestämningslag och det blir då derna men icke den af den I Mars 1830, som skall bringas till verkställighet. Frågas således: När Bu Kongl. Maj:t förklarat, att föremålet för öfverläggningen med Ständerne blifver verkställigheten af Lagen d. 1 Mars 1830 (och följakteligen ej någon annan Lag), har icke Kongl. Maj:t derigenom bestämdt uttryckt att vexlingsgrunden skall blifva 128 sk. Och då Konel. Maj:t förut sagt, att en gräns skall sättas för Bankosedlarnes försämring, har icke Kongl. Maj:t genom detta yttrande, sammanlagdt med det efterföljande, att Kgl. Maj:t endast vill öfverlägga om sättet för verkställigheten af 1830 års Lag (icke huruvida den skall verkställas), gifvit den mest grundaåe förboppning alt Kongl. Maj:t, om fråga väckes, cj skall lemna sitt samtycke till cn ytterligare försämring af Bankosedlarnes värde? Och blir icke en sådan försämring i saknad af Kongl. Maj:ts samtycke omöjlig? Skulle anledningar finnas att besvara dessa frågor med anvat än Ja, önskas att de måtte blifva framlagde. Redakti nen har, som Läsaren behagade erinra sig, redan förut i en af de föregående bladen, sjelf, ehuru ieke så utförligt, framställt och äfven besvarat samma anmärkning söm här ofvan blifvit gjord. Sant är, att Konal. Maj:t, med Dess yttrande om sin afsigt att öfverlägga med Rikets Ständer om bästa sättet att bringa myntbestämningslagen till verkställighet, icke uttryckt någon annan mening, än alt realisationsgrunden af 128 sk. skall bibehåltas. Men lika ostridigt är, att Regeringens yttrande hade kunnat vara vida mera bindande i afseende på sjelfva tiden för utvexligen. På hvilken beror det numera ytterst, att tillvägabringa denna utvexling? Svar: På Rikets Ständer. Enligt den beräkning som vid sista Riksdag uppgjordes, förslå ju Bankens egva tillgångar icke, att under nuvarande kurs inköpa det erforderliga återstående silfverqvantum, hvilket nu en gång måste anskaffas, om det också ifrån början hade varit obehölligt att taga proportionen så stor som den fastställdes, Det är genom Rikets Sänders åtgärder, som Banken skall sättas i stånd: härtill, Men om det nu skulle hända, att de intressen, som sätta sig emot den en gång gifna lagens verkställighet, d. v. s. emot utvexling till 128 sk., skulle icke blott föreslå 1lagens upphäfvande, och vidtagande af en annan utvexlingsgrund, utan äfven blifva segrande i voterlngarna; då är det som den af oss ifrågasatta kasus inträder. Blifva nemligen dessa intressen de segrande, så kan också natur