Aftonbladet – 18 december 1832, sida 3

Se här 1 korrthet ionebållet af den nya pesen? Marie , eller brölloppsdagen , med musiken af Herold, Operakomik i tre akter, hvilken i går gafs till benefice åt Mille VVis derberg. En Baron och f, d, General, bosatt i Schweitz, ämnar skänka sin dotter, Sofi, till en ung slaglinge, en Grefve Adolf, som uppväxt tillsammans med heune från barndomen. Men en hemlig ömsesidig låga har redan förut fästat Adolt vid en annan flicka, Mari, föregifven sondotter til en gammal krigsman, som tjevt under Generalen; och oa bosatt vid slottet, hade Mari njutit uppfostran tillsammans med Sofi, och det är på detta sätt Adolf lärt känna henne. 3 Slägtförhållanden ha likväl förmått Adolf att söka q-åfva sin böjelse; och pjesen börjar med högtidligheten för Adolfs och Sofis bröilop. Minnet af Mari kan Nkväl ej utsläckas, och ett tillfälligt möte med henne gr ny näring åt den hämmade lågan. Högtidlizheterne fortsättas emedlertid ; Sofi klädes till brud och emottager lyckönskningar; men då Mari, som sökt undanhålla sig från högtiden, dervid nödgas, likasom de öfriga flickorna i trakten, framlemna sin buakett, svimmar hon, och bortbäres i sjelfva brud:tolen, som Sofi under den uppkomna villervallan lemnat. Det blir natt, åskan höres under oväder; Mari, återkormmen Mill sans, hade flytt slottet och inkommer på sceoeu i förtviflan. Adolf följer hennve. De förklara sin ömsesidiga kärlek och åtskiljas Uuder kupletten härvid har Georg, Maris farfar, in kommit och afhört kärleksförklarvingen. Mari bekänner för Georg sin böjelse för Adolf; han förbanvar henne och bortgår. Mari blir utom sig af förtviflan; hon beslutar att ända sitt lif i vågorna. Tvenne ganger går hon i denna afsigt till stranden, men tvekar. Slutligen störtar hon verkligen i en båt, och ror sin väg. Bröllopsfolket, som emedlertid saknat Mari, återkommer och finner hennes batt vid stranden. Baronessan, som förmodar att Mari kastat sig i sjön, afdånar under utrop att Mari vore hennes dotter. Adolf far i en bit att söka föremålet för sin kärlek, och Baronessan upplyser, att hon vid sitt senaste giftermål nödgats dölja sin dotter med förra giftet för Baronen, som ej kunde fördrasa något minne af hennes förra man. a Adolfs kärlek till Mavi uppdagas nu, Lyckligtvis blir Sof ändå icke utan, ty hon harlån.t förut haft mer böjelse för brodren, Henrik, äfven officer, hvarföre hon också mottog Hans hand i stället. Sällskapet uppsöker Mari, dit de förmoda hon flytt, hos en mjölnare på andra sidan sjön, der hon i qvarnhuset återglives åt sin mor och sio älskare. Läsaren finner häraf, att ämoet och intrigen icke lofva mycket. Också har icke mycket blifvit gjordt deraf, En och annan secn af effekt saknades likväl icke. Musiken, enkel och behaglig, röjde originalitet, och isynnerhet förtjenar duetten emellan