Aftonbladet – 17 december 1832, sida 2

hvilka redovisning felades i konvijkassavs räkenskaper. Af nysspämnde Kongl, bief, i förevirg med hvad man förut könt om saker, inhemtas att År Ehrenhoff, som älskar en viss aisance och gernag vill representera — sitt land med en viss värdighet, tyckte det vara alltför lumpet att residera i det förra Konsuladhuset som dessutom behöfde en lindrig reparation. IHr Ehrenhoff tyckte det vore bättre att bo som en Prins, än som en General-Konsul. Det genaste medlet härtill var, att man belt simpelt följde Mamsell Cajsa Wargs regel: ?manr tager, och tog 20,000 plaster af de allmänna medlen, hvilka han använde till ett nytt magnifikt Hotell, som utan tvifvel skall serdeles bidraga till den Svenska flaggans respekt hos Haus Kejserliga Marockanska Majestät och dess mörkbruva undersåtare. Kort derefter slog likväl samvetet Er Ehreoboff: han gick då in med en botoch böneskvritft, hvari han begärde afskrifnihg af samman; och ehuru Regeringen ogillade hans egenmäktisa förfarande, så tyckte man dock att det var synd att låta honom plikta derför på annat sätt, än alt 5000 piaster af de 20,000 skola af honom återgäldas på 5 år, men de öfriga 15,000 afskrifvas. Revisorerne hafva beslutat fästa Ständernas uppmärksamhet på det äfventyr, som kunnat uppkomma för Svenska handeln genom godtycklig disposition af medel, som varit bDestämdt anordnade för handelns skydd. Emedlertid har Tit. Ehrenhoff återgått till sin. plats; dels af fruktan för Revisorerne, dels af längtan efter det nya botetlet. Vår Regerivg är väl den mest bibliska i Christevheten; ty den följer städse den regeln: der synden är som störst, der öfverflödar näden. En vy mystifikation i frågan om realisationen har åter blifvit föremål för Herrar