Aftonbladet – 17 december 1832, sida 1

en Al. 6 eftermiddagen. Fl ak vara tillväckligt att sätta landet under vatt på en sträcka af en och en half Svensk mil. Det påstås äfven, att Holländarne lyckats borra en Öppning i dammarne, i grannskapet af Borght, hvarigenom de således, förmedelst en betydlig öfversvämning, kunde skydda citadellets fästningsverk mot fiendens anfall. I allmänhet gör man sig icke en rigtig föreställning om de öfversvämningar, som utsörn Hollä; darres förnämsta försvarsmedel; och då icke en gång de resande, som besökt detta land, rätt uppskatta värdet af dessa ressurser, förmoda vi några upplysningar i detta ämne icke vara utan intresse, Benämningarne dam, sas och sluss på flere ortersamtslutligen det ursprungliga namnet NVederländerna gifva nogsamt tillkänna beska ifenheten af det område, hvaraf Holland utgöres, hvars namn i sig sjelft betyder sumpigt och lågt land. Emedlertid far man mycket vilse, om man föreställer sig detsamma lägre än hafvet: det är väl lägre vid flodtiden, men högre vid ebben. Genom att två gånger om dagen dräga fördel af detta sednare hafvets tillstånd, de timmar det draga sig tillhaka, har ett verksamt och idogt folk lyckats ställa framför sig ett tillväckligt bålverk uf hinder och artificiella försvar, för alt någon fiende så lätt skulle kunna göra sig mästare deraf. Öfverallt, der passager behöft tillstängas, äro dammarne afpassade efter de vattenmassor de ha att motstå och våldsambeten af de händelser, som kunna hota dem: breda och höga som berg, der de måste uthärda hafvets och stormarnes anfall; mindre starka, der de endast ba att strida motströmmarnes öfversväm vingar och tidvatten; och slutligen aftagande allt mer och mer, der de endast bilda andra eller tredje linien längre in i landet, för att mottaga det öfverflödiga vattnet och tillfälliga öfversvämningar, som stundom inträffi, då en stor dam blifvit genombruten, eller man vill sätta endast en viss del af landet under vatten. Alla dessa dammar af första, andra och tredje ordningen bilda af Hollands kustpro vinser ett slags dambräde, der hvarje ruta har upphöjda bräddar af ända från trettio Ull tolf fots höjd. Dessa bräddar äro på en gång dammar och vägar, från hvilka man icke kan aflägsna sig, utan att falla i de kanaler, breda grafvar eller stillastående vattensamlinzsar, hvaraf de äro omgifna. Alla ratorna afde ta dambräde hafva kommunikation med hvarandra geoocm större eller mindre slussar, Som insläppa flodernas va!ten, då tidvattnet höjer dem öfver det krvingliggande landet. Sedan dessa vattuportar en eång2 blifvit olsbuna, qvarstadna de öfver sä n rgar, mån under floden insläppt i dessa rutor, I ksom fångar, så länge man heY slags 4 mod ock AR an lklöängnga ha lag