att, sedan Våre Befallningshafvaude i flere Län hos Oss i underdånighet anmält, huruledes åtskillige idkare af bränvirsbränning begagna redskap af en så beskaffad construction, att föreskrifterne i Vår Nådiga Förordning af den 25 Junii 1830 angående så väl den högsta tillåtna pannerymden, som bränvinsbränningsrättighetens bestämmande efter hemmansvärdet, derigenom lälteligen kunna öfverträdas, samt VWi i ämnet infordrat Wår Vetenskaps-Academis underdåniga utlåtande, Wi dorafinhemtat: att ifrågavarande bränvinsbränningsredskap, bestående af en panna, så låg och vid som möjligt, med en högst obetydlig omböjning till hals, och af en så kallad hatt, med nästan samma vidd som pannans, men flerdubbelt större höjd, och ofyvantill försedd med lucka för tillmäskningens inösning, utgör ett uppenbart försök till underslef emot ofvanberörde föreskrifter, i det alt en tillsatts och verklig del af sjelfva bränvinspannan benämnes för hatt, i hvilken ett större qvantum tillmäskning kan på en gång afverkas, än Förordningen åsyftar, då den stadgat en viss kannerymd, lämpad efter hemmansvärdet; att likväl under benämning af hatt ingen annan del af bränvinsbränningsredskapen bör förstas, än den som afleder ångorna till imkylaren, samt alt följaktcligen ofvan sbeskrifne redskap, äro att anse såsom bränviospannor med botten, hvarifrån pannan kan aflösas och med fastsittande hatt. Till förekommande af de missbruk, som med så beskaffade pannor åsyftas, och hvilka icke allena: äro i sig sjeltva blandervärda, utaniock verka till skata för laglydige medborgare, som vid brinvinsbränningens utöfning ställa sig Författningarne till efterräitelse, hafve Wi, med tillämpning af sista mom. 13 Si Wår Förordning af den aå Junil 1530, funnit skäl i Nåder stadga: att vid mätning af bränvinspannor af ofvanbeskrifna beskaffenhet, den under oriktig benämning af hatt avbragta tillsatsen skail påaäktas och mätningen ske till nedra kanten af ifyllningsluyckan, summit att den sålunda utrönta pannery.rden skall tjena till geund för den bränvinsbränniug, ianehafvaren må otöfva i förbåällande till sitt hemviansvärde och under iakttagande att den fastställda högsta pannerymden af 93 kannor, kokrommet inberäknadt, icke öfverskrides; ägande Wäre Befallningshafvande skyndsamligen föranstalta, att dylika bränvinspannor, som 1nom hvarje Lau kunna finnas, varda på innebafvarnes bekostnad ommilte. Vit verkställighelen af detta Vårt Nådiga förorduande, hafve Vi velat tillåta, alt bränvivspannor, som vid ommätningen väl fiunas öfverstiga den pannersmd, bvartill invnchafvaren efter hemmansvärdet vore berättigad, men icke den högsta medgifna pannerymden, må fortferaudebegugnas till nästkommande Maji månads slut, emot förköjda utgifter efter håde heromansvärdet och tillverkningsbeloppet; hvaremot de pannor, som yid ommätningen finnas öfverstiga 93 kannors rymd, icke vidare få nyttjas, vid den påföljd 41 Y. i Vår Nadiga förordning af den 25 Junit 1330 sladear. För öfrigt förvänte Vi af vederbörande, som med taxering af bränuvinsbrännings-afgiften äga befattpings, Att de så väl I allmänhet, som bvad serskildt hkgträfar ofvanberörde, med hänsigt till underslef af Vörfatiniogarne inrättade pannor, i möjligaste måtto s6ta lämpa afoiftens belopp efter tillverkningsqvantiteten, byarigenom hikets Ständers afsigt med skillingsafgiften uppfyltes och jemsahet i beskattningen å samurt handtering beredes. Det alle, som vederbör, hafye sig hörsammeligen alt efterrätta. Till yllermera visso bafve Vi detta med Vär eger hand underskrifvit, samt med Vårt Kongl. Sigill bekräfta låtit. Stockholms Slett den 30 November 1832. CARL JOHAN. (L. 5.) C. D. Skogman.