Aftonbladet – 10 december 1832, sida 2

der de sednaste veckorna, icke biott af alia krafter utbasunat den entusiasm som för närvarande visar sig hos de annars flegmatiske Holländarne till förmån för deras Villem de Eerste, utan äfven derifrån sökt deducera rättvisan af Hollands sak emot Belgien och Frankrike uti den strid, på hvars utsång alla sinnen äro spända, Vi ha i tidningen le Temps för sista posten funnit en artikel öfver detta ämne, hvilken så tydligt förklarar anledningen till det. fenomen, som uppenbarar sig ibland Myn Heers och tillika vederlägger den omnämnda argumentationen, att vi anse den förtjent alt här nedan meddelas: IIvari föreningen mellan Konunzen af Holland och hans folk består. Det är ej utan sin nytta att undersöka; huru den sammanstämmelse uppkommit och är beskaffad, som råder mellan Holläindarve och deras Kuog, i afseende på den politik Wilhelm följer. Om landets statsförfattning vore regelmässig till sitt upphof och sin verkan, då vore en sådan undersökning öfverflödigz; nationalrepreseontationens ställning blefve då ewt säkert uttryck af allmänna tänkesättet. Men det förhåller sig icke så, och derföre måste man gå till något annat än sjelfva den konstitutionel!a mekanismen, då man vill undersöka en sakernas ställning, som af densa mekanism icke står att förklara. Vi vilja kasta en flygatig blick på Hollands politiska Institution. År 1814, då WWhelm af Nassau landsteg i Holland med titeln af suverän furste, hyiikev, enligt de gamla nationalbruken, innefattade diktaturen, skyndade ban att stifta en grundlag, utan tvifvel för att förekomma, ett ej en Nationalkongress måtte tvinga honom till en. Förmedelst besynneriiga formaliteter fick han tillbopa en samling af notabla, som anrtogo det förslag till grandlag, hvilket en af honom tillsatt kommission utarbetat. Detta är ursprunget till Nederlindernas konstitution, f som af en annan församling, en Belgisk, för; 12 kastades med stark majoritet, men det oahktadt påtvingades de bida förenade Jluänderne. Till råga på oformiisheten, vi ville nästan siga till gäckeri, stadades att en stor del at den organiserande makten skulle lemnas i KonUNgens hand, isynnecrhet i hvad som rörde lagarne för valen. Det vari braftaf delta g0:itycke, hvilket Wilhelm bibehöll för sig, som han anbefallte huru valen skulle förrättas till ledonker i Nedra Kamaren (öfra Kamaren tillsalte han) Han detade nationen I tväsoe stånd: riddarstånde! (adetn)s borsarståindet och laudiunänrnens stand, Dessa trenne ståvt utvämaude — provincialständerna på följande salt? 1:00 Riddarståodet utnänede direkte sina representanter till dessa stönder, Pe 210 Borgarståndet had: tvenne valgrader: . J 1:23 de röstande vald: elettc rer; 2:0 dessa valsm A . a de munteinalrådet; 3:0 manicipalrådet valde . . . KR EE rr a En