kymmer. Den uslingen, som förrådde henne, måste skickas hit med en betäckning, för att undandraga honom Carlisternas raseri, Då man hade beslutat, att verkligen arrestera Hertiginnan, måste Polis Ministern låta en Agent komma ifrån Nantes till Paris, och mundtligen meddela denne befallningen derom, för att försäkra honom att han hade allvar dermed. Det andra brefvet ifrån en annan korrespondent innehåller — följande? Hertiginnans arrestering var icke resultatet af någon ministerkonselj, utan en af Polis-Minvistern HAr Thiers uttänkt och utförd handling, hvars betydelse man icke på förhand hade betänkt. Ni kan icke göra er någon föreställning om den förlägenbet hvari Kungen befinner sig. Sjelfva Prinsessan Adelaide är rasande på Hr Thiers. Man berättar att hon vid första underrättelsen om arresteringen skulle ha yttrat: Och en sådasr der liten tjufpojke (Hr Thiers är mycket liten till vexten) har vågat, att bära händer på en prinsessa af kungligt klod.? I sjelfva verket kan den Kongl. familjen icke befinna sig i någon ledsammare ställning, än alt nödgas vara slräng emot en Furstinna, som förr har öfverbopat familjen Orleans med varviija, Kungen är ganska sorgsen deröfver, och Drottningen gråter sina bittra tårar. Hvad är nu att göra? Man har: sökt en tillflykt hos Kamaren; men denna lärer icke vilja taga någon anvsvarighet på sig. Följden häraf är att alla ministerielt sinnade beklaga, att man handlat så raskt och utan eftertanka. I de ministeriella salongerna är denna känsla så rådande, att Ministerens anhängare utropa: Nå! hvad vill Ni då man skulle göra? Hade man icke redan tjugu gånger sagt åt Hertiginnan, att aflägsna sig? Så kunde sakerna icke läng:e forigå. Men på samma dag som dyhka förklaringar gjordes, nekade Monitören, att Ministeren någonsin kännt Hertiginwans tillflyktsort. Hvad skall väl blifva af allt detta? Den närvarande Ministörens största fel är, att den hyser ett oinskränkt förtroende till sin egen skicklighet, och försmår alla slags råd. Herrarne de Broglie och Gnuizot äro i synnerhet lifvade af denna doktrinens stolthet De akta sig väl för att någonsin medgifva, att de kunpa bed:aga sig.7 — P. S. Fit slags familjekonselj har varit bållev mellan alla medlemmarna af den Kongl. Familjen, hvarvid det afgjordes, att man på det yttersta skulle sätta sig emot att låta föra Hertiginnan inför AssiseRätter. Det tros, att äfven de utländska makternas. ministrar användt sin bemedI ling i detta hänseende. mh. mm.