Hr Magister J Lestadius har anmodat oss att meddela följande: Till den välgörande allmänheten. Med stor sinnesrörelse skyndar tolken för SkogsLapparne i Piteå Lappmark, att aflägga sin hjertliga tacksägelse för deras välgörare, och derjemte gifva dem den hugneliga underrättelsen, att de för denna vintern frälst dem från bungersnöden, Han skyndar dermed så mycket mera, som han tror sig skyldig, att inhibera välgörande och ädla menniskors ytterlig: e -:ammanskott för detta ändamål, beldst de numera at större nöd på andra ställen torde med större skäl påkallas. Tarfligheten, hemmwastadd i faltigdom ns hyddor, och förenad med eget sträfvande, bärgar sig med ringa understöd. De som influtit hafva vida öfverstigit, bvad en modest menniska kunnat räsxna uppå. Jag har emottagit 775 Ridr Banco och dessutom anvisning på 300 Ridr Banco, som inom några dagar äro att förvänta. Dermed bar jag utsigt att icke allenast kunna afhjelpa den närvarande hungersnöden, utan ock vidtaga något för en kommande. En swnmarisk redogörelse för båda delarna tror jag mig de ädla vålgörarena skyldig, fullständigare vill jag med Guds tjelp redogöra, när, med samma hjelp, planerna öfvergått, såsom jag hoppas till resultater. En enda omständighet är för närvarande beklaglig, och må nämnas först, för att cj sedan störa intrycket af de gladare utsigterna. Slöar och kärr äro ännu ofarbara för svag is, och hafva hindrat försändandet af sparmål til de nödlidande, men anstalter äro fog: de för verkställigheten bäraf å snart det står i menniskoförmåga att färdas. Något penningar äro uppskickade att utdelas till de mest behöfvande, på det de af nu framflyttande FjellLappar må kunna skaffa sig något lifsmedel, samt anvisning på mera för slagtRenar, som af någon kunde atlätas, slaktas och uldelas. Efter tre veckor reser jag sjelf upp, att vidare arrangera, och hoppas då få tillfölle, att med det hjelpta folket i förening, n.ed tårar få tacka Himmelns Gud och välsigna goda menniskor. Sällan lärer ett skönare phenomenv förete ög, än då den välgörande menskligheteten, till den grad utgjöt sin välsignelse till den nödlidande mensklighetens hjelp, att den sistnämda kunde och måste kynda att tillkännagifva sig vara bulpen, samt med -kyldig grannlagenhet för äådagalaggd ömhet draga sig undan, för att ej otidigt ligga den till last. Må kommande tider respeetera detta drag af sinsemellan cljest okända allmänheter å ena sidan ädelmod och rjelpsamhet, å andre sidan tacksamhet, såsom ett vackerb drag af den närvarande tider, och fremmante folk finna, att den Svenska hjelpsemheten cj gifver den Svenska gästfriheten efter, om hvilken en fremling i Jukkasjertvi Kyrka skrifvit qui a surpasse, sil est possible, sout tue jai eprouvå de Yr vospitalte Svedoise hvilken hospitalitet ban ännn Libanons funder kom itåg! Innan jag går vidare i min redogörelse, tror jag nig, på förekomen anledning, böra tillkänaagifva, att ng, tillförne Missionnaire i Piteå Lappmark , nyligen emnat denna befattning, och såsom Collega blifvit engagerad vid Piteå Skola , hvarvid likväl min berösing med denna Lappmark icke upphört, och med less Lappska innevånare, hvilka sädana band med nig förena, ätt de ej af förändrade namn och befatningar kunna upplösas, minst när , såsvin bär är förrållandet, deras vistande vintertiden i närheten af nin station gifver tillfälle till oftare sammanträdanda,