Aftonbladet – 4 december 1832, sida 1

pen dager, och ett sådant resultat, som åtminstone bragt hela frågan ett steg närmare sin slutliga lösning, vore följden af det råd Ministern i förenämnde fall gifvit. Den andra afdelningen rörde interventionen. Han uppläste en den 11 Oktober daterad Nöte från Herr van de IVeyer till Konferensen, och hvaruti förkunnades, att General Goblet låtit tillställa Franska och Engelska hofven, genom e der ackrediterade ministrar en dylik, i afsigt att reklamera verkstålligheten af traktaten den 15 Nov. 1831. Vidare anmärkte Herr van de IVeyer, att Belgiska regeringen blott derföre företrädesvis vändt sig till Franska oeh Engelska regeringarne, emedan, vid händelsernas påträngande fart, och den stora aflägsenheten från Wien, Berlin och Petersburg, det vore naturligt, att först och främst påkalla de makters biträde, hvilkas svar skyndsammast kunde anlända. Endast den långt framskridna årstiden, och nödvändigheten att ofördröjligen få de tvistiga frågorna slitna, hade förhindrat Belgernes Konung att på samma gång hos Preussiska, Österrikiska och Ryska hofven reklamera uppfyl!s landet af ett fördrag som alla gemensamt garanterat. Emedlertid hade Belgiska Gesandterne i JFien och Berlin till dessa hof afgifvit Noter, hvilka nu förelades i afskrift, och lydde så: Då de senaste negociationerna 1 Londoa ådagalagt omöjligbeten af en direkt och vänlig öfverenskommelse med Haager-kabinettet, så har Belgiska styrelsen vändt sig tillden Franska och Engelska till utverkande af materiella tvångsmedel. Liktidigt härmed har dock undertecknad fått sig uppdraget att tillkännagifva Belgiska Majestätets djupa ledsnad öfver utgången af de sista förlikningsförsöken och förklara, att Konungen blott derföre icke, med samma anhållan, som till Franska och Engelska hofven, vändt sig till Kejsaren af Österrike (Konungen af Preussen), att det långa alståndet från Belgien för sistnämnde hofejorde hvarje omedelbar samverkan omöjlig, och, vid den längt framskridna årstiden, hvarje ytterligare dröjsmål möjligen kunde äfventyra hela Europas lugn. I det således Kovungen med sin framställning om direkt bistånd vändt sig till dem bland sina allierade, som voro honom närmast, och redan på förhand träffat nödiga anstalter till en snar och verksam bjelp, hade dock Högstdensammes mening likväl aldrig kunnat vara att i någon Mån misskänna eller låta förfalla någon enda af de förpligtelser, dem Österrike (Preussen) genom traktaten af d. 13 Nov. ingått, Ministern rättfärdigade vidare ministerens steg såsom konseqventa, lagliga och påkallade al en befatlande nödvändighet. Interveniionen var en logisk slutföljl af de förpligtelser som blifvit ingångna af och för Belgien, och hade blilvit misstydd och förckättrad blott der:öre, att national!l-kanslan der. trott en kränknivg af Belgiens ära lioga för!