Aftonbladet – 29 november 1832, sida 3

) a (forts... e I ) Bief från f. d. -Befälbafvaren . för. Vestrat: Armeen 1809, till en Revolutions-Kamrat. a 0 ndenobia:1832: (forts. -f. gårdagsht) Ni, min: Vänl!är som jag: ser, förbittråd på Gra ns skaren: tillät mig säga, alt Ni-deri har orätt: Ha är, som man försäkrat en god beskedlig menviska Visst bar Upsala Correspohdenten beskylt hönom för råhet. och demaa Tidning -håF den utmärkta, ej. allmänna egenskapen, att Aftarse ock döma rätt; men man synes böra tåga i beräkning satt RBahet hos en menniska vanligast härleder sig:från försummad nppfostran; att man ej ger sig sjelf en sämre eller bättrvevuppföstran; att Granskaren, är oskyldig äfven under. den välkända; sympuokteny avt: han sällan sjelf säger hvad han säger åtminstone i politiska änmmen; att om någon gång hos. honom skulle visa sig ilska, hat, ogillande, så äro de ej hans egna och alldeles oskadliga? ; EN i Men hu nog och till och med alldeles för niycket om denna löjliga strunt ; men. när: man börjar tala med cn vän både likt och olikt, och. till och med om det som han vet förut, så är det ej så lätt att tystna. — Nu till ett annat vida vigtigare, tilloch nåed ganska vigtigt ämne; hvilket går bt på ingenting mindre in alt varnasen; Vän, för lettgroft brott, hvilket Hun umedvetande skulle möjligtvis..kunna:begå.. Jag förbehåller mig, att ni. min Vän! ej uppbrän-ner detta bref, ej för min ej för brefvets. obetydliga och för det mesta onödiga lösliga innehåll; utan för Er egen välfärds skull. Har Nidäst vår tryckfriletslags 2:dra S.? Har Ni, bättre än jag fattat dess rätta mening? Jag är ej rätt säker derpå: och jag ber Er, Min Vän! ej misstycka, att jag ger en upplysning, en rättelse, hvilken jag sjelf i sednare tijer, dock ej nog tidigt. erhållit. NamndeS. säger uttryckligen att bref :cj få tryckas, utan deras tillstånd, som de tillhöra. Nu uppslår den vigtiga. frågan: hvilken: tillhöra de? Eller som är det samma, kvilkens egendom äro de, dens som skrifvit dem, eller dens som fött dem? Skulle man väl tro, att de ej äro dens egendom som fått dem? Således förhåller det sig helt olika med bref och med hvad annat man får af den som är berättigad att-gifva. Vid Tryckfrihetslagens stiftande trodde jag tvärtom, och så har jag -sedermera trott till min skada och ådragit mig de djupsinniga;te Dorhares och andras ogillande; Märk nu och glöm aldrig den ofelbara slutsatsen; att när Ni eller jag eller hvilken annan bränt eler brävner app ett bref, så är det andras egendoms uppbränning, säledes MORDBRAND: jag ryser! Ett annat, ännu; gröfre misstag har jag som Ni vål vet, begått och derföre blifvit, sofh sig bör, bestraffad. Jag trodde då lagen stiftades, att denfgryende konstitationella upplysningens framträngande, påskjutande kraft skulle snart nog upplösa oeh förskingra den dåvarande tidens politiska Skråmeningar och fördomar, och öppna Despotismensfoch Diplomatikens med stirka lås försedda smyggöm mor; jag trodde mig genom ett föregående försök, genom en ej åtalad tryckt diplematisk handling bofva till Historiens båtnad, fått bekräftelse på min mening, min förhoppning; men jag bedrog mig, och detta troligen cj sista gången: Varma hälsningar. till Fru, barn och Syster, och visserligen ej minst till de värderade gamla Kamraterna, hvilkås hågkomst, vänskap och deltagande, hvilkas indignation öfver vissa verldshändelser äro för mig oförgätliga och fägnandes Adieu! Adieu? Instrumentmakaren Löwenadlers förut af våra Läsare kända ansifvelse. att håfva blifvit i