Aftonbladet – 28 november 1832, sida 2

Va ISAMMES 9 TARUULIRA ah DCrodde,. Hr Kammarherren Rosenblad deremot yttrade, att, då Revisorernes svar blott rörde den enda punkten angående Sedeolstockens beräkning; men Revisoreine jemväl, i följd af deras instruction, voro skyldige att. gifva: ett utlåtan:e om Bankofullmäktiges åtgärder i allmänhet, och man icke på förhand kunde känna, huruvida icke i ett sådauvt--uttåtande några nya utvägar kunde yppa sig att) bringa saken till verkställighet, så avsåg Hr Rosenblad (i hvars tanka pluraliteten af Fullmäktige instämde) det ännu vara för tidizt att ingå till Regeringen med en sådan underdånig skrifvelse, som Herrar Bankofullmäktige föreslagit. Det var härvid som diskussionen egentligen började blifva liflig.. Grefve von Schwerin ansåg något nytt utlåtande från Revisorerne ej vara att vänta, så vida de hittills: brukliga former för meddelanden mellan Revisorer och Fullmäktige blefvo iakttagne. Hufvudfrågan vore: kan det felande silfret anskaffas under de vilkor som man anser vara bindande, eller kan det icke anskaffas? Jag har visserligen;hört, — fortfor Hr Grefven — att flere förslag skola vara å bane, likväl, enligt hvad jag förmodar, endast i afsigt att derigenom försena ett förklarande, som man icke gerna vill höra. Må hända är äfven i fråga, att, genom Revisors-autoriteten framställa något af desse förslag. Jag får, i bändelse något dylikt skulle inträffa, på förhand yttra, att hvilket förslagän skulle komma att af Herrar Revisorer frams ställas, så åligger det Fullmägtige att pröfva, huruvida förslaget är enligt med Rikets Ständers beslut; huruvida Bankens kredit skall derigenom främjas eller förnärmas, med ett ord: huruvida Fullmägtige kunna taga på sitt ansvar, att förslaget godkänna och derefter handla, Jag hyser för Revisors-auloriteten samma respekt, som den jag villigt tikdelar hvarje annan fungerande autoritet, så länge den rörer sig inom den krets, som lagen bestämt för dess verksamhet, Hvad Revisors-autoriteten särskildt beträfs far, så barjag icke utan oro sett, hurn man sökt att sträcka densamma ultölver den af Lagen för dess verksamhet beskrifna krets. Jag anser mig böra begagna tillfället att fästa andras uppmärksamhet på denna autoritets organism. Enligt Riksdags-ordningens 68 S. förordnar hvarje Riksstånd om Revisorer, iz den ordning hvart stånd för sig lämpligt finner. Hvad är som hindrar ett Stånd, Två Stånd, alla Stånd att uppdraga åt den Autoritet, som till verksamhet, genom öppna skrifvelser, kallar Revisorerne, att också välja dem? Huru går na till med Revisorers väljande? Antagom att de medlemmar af Ridderskapet och Adeln, som vid allmän Riksdag blifvit kallade att Revisors-befattningen utöfva, enär tiden för denna befattnings utöfvande inträffar, finna sig hindrade att förtreendet x